Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Med andra ord

Läsarbrev: "Flyktingvågen alldeles gratis ny begåvningsreserv."

PO Nilsson, Lund:
I huvudledaren (22/12) kan man läsa att ”… mycket inom matematik och naturvetenskap upplevs som alltför abstrakt. Och visst kan det många gånger vara svårt att förstå den praktiska nyttan med kunskaperna. De flesta vuxna har förmodligen glömt de mesta av matematiken från högstadiet och gymnasiet – och reder sig ändå alldeles utmärkt i vardagen”. Citatet är taget ur ett större sammanhang men är ändå viktigt att spinna vidare på. I detta perspektiv är det väl rent av bra att våra kloka ungdomar skyr läraryrket i allmänhet och matematikämnet i synnerhet. Det går ju bra för folket ändå. Många andra saker i skolan är kanske inte svårförstådda men väl onödiga. Jag känner människor som klarar sig utmärkt utan att veta att Ryssland inte är med i EU, vilka svenskar som fått Nobelpriset i litteratur eller huruvida Gustav Vasa införde demokrati i Sverige. Det är sannerligen inte bara inom matematik skolan påtvingar eleverna kunskaper och färdigheter de inte har nytta av. Även om matematiken är värst.
En idé vore kanske att återinföra sjuårig folkskola fast med lite modernare undervisningsmetoder? Så kan de som vill välja att lära sig sådant man egentligen inte behöver och de andra slipper. Lärarna kommer att räcka till. Det blir billigare. Och valfriheten har ökat.
Heidi Avellan:
Jag hopas att detta var tänkt som ironi, men garderar ändå med ett (snusförnuftigt) svar. Allmänbildning innebär att en person känner till också sådant som inte är helt oundgängligt i vardagen – och är i sig helt nödvändigt i ett modernt kunskapssamhälle.
Jan Stensson:
Man häpnar över Magdalena Anderssons (S) inhopp i flyktingdebatten. Dess snålt nationalistiska ton faller in i den klagosång som sprider sig över landet med Jimmy Åkesson (SD) som dirigent.
Huvudtemat i klagolåten är att vårt land dignar under de kostnader som de flyktingar som kommit till Sverige för med sig. Man ser dem enbart som en kostnad och beskriver dem som outbildad arbetskraft, som endast kan tänkas utföra enkla arbeten som inte behövs. De flyktingar från Syrien och Eritrea som jag lärt känna på ett språkcafé i den småländska glesbygden hade i regel yrkeserfarenheter som tandläkare, jurist, maskinchef på fartyg, svetsare, bilreparatör.
Den föraktfulla undertonen i talet om låg utbildning får mig att minnas den diskussion som fördes när jag studerade på 50- och 60-talet. Det talades då mycket om begåvningsreserven. Där jag bodde i de småländska skogarna kände jag många ur min hemsockens begåvningsreserv. Med sexårig folkskola och något år på folkhögskola skötte de kommunen på ett sätt som kommunalråd och en grupp tjänstemän inte förmår idag. På preparandkurser på Hermods korrespondensinstitut i Malmö inför realexamen och studentexamen träffade jag begåvningsreserv från glesbygder och obygder.
På ett liknande sätt är jag övertygad om att vi i flyktingvågen alldeles gratis har fått in en ny begåvningsreserv, något som kan behövas i ett land som tycks visa sjunkande intelligenskvoter. Det är en bedrövelse att våra ledande politiker inte förstår att ta vara på dessa dolda resurser. Att efter ett par år i flyktingförläggning, i otrygg osäkerhet om uppehållstillstånd och familjeåterförening, placeras med sin familj i rum mindre än fängelseceller på något vandrarhem är inte en ekonomisk politik, utan ett slöseri med resurser.
Gå till toppen