Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Stackars kattungar. Nu ska djuren rädda Miljöpartiet.

Åååhh, vad gulliga. Rösta på Miljöpartiet?Bild: ROBIN HALDERT / TT
Vad är det gulligaste, finaste, mjukaste, gosigaste och mest oskyldiga som finns?
Kattungar, kanske.
Vad skulle kunna rädda ett politiskt parti på dekis kvar i riksdagen när opinionssiffrorna viker och valet närmar sig oroväckande fort?
Kattungar, kanske?
Regeringen avser att på torsdagen fatta beslut om att skicka ett förslag på en ny djurskyddslag till lagrådet. Det behövs ett helhetsgrepp, menar regeringen efter lappandet på den djurskyddslag som tillkom 1988.
Två ministrar berättade om lagförslaget på onsdagens DN Debatt. Gissningsvis har Miljöpartiet varit drivande i frågan. Varför skulle landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), det statsråd som ansvarar för djurskyddsfrågor, annars ha fått sällskap som artikelförfattare av klimat- och biståndsminister Isabella Lövin (MP) som något slags grön överrock?
En nygammal MP-idé är att sätta stopp för elefanter och sjölejon på cirkus. I den miljön kan djuren knappast bete sig ”naturligt”, vilket lagen kräver.
Dessutom är den nya lagen tänkt att komma tillrätta med problemen med övergivna och förvildade katter. Egentligen är det redan olagligt att överge en katt, men det skadar inte med ökad tydlighet. Nu föreslår regeringen ett uttryckligt förbud mot att överge tamdjur. Om ingen ägare kan hittas till en katt ska samhället, i detta fall länsstyrelserna, få ett ansvar att ingripa.
Intentionen med ett utökat kattansvar är god, men i praktiken blir uppgiften omöjlig att klara – utan ett krav på att varje katt märks och registreras, förklarar Marcus Björklund, chef för djurskyddsenheten vid Länsstyrelsen i Skåne. Han anser att ”kattstatusen” måste upp i nivå med ”hundstatusen” och önskar att många fler katter vårdas, kastreras, märks och registreras. Då kan katters lidande minskas rejält.
Man kan läsa regeringens nya lagförslag som ett krafttag för att öka djurens välfärd.
Man kan också läsa lagförslaget som en hafsig och halvfärdig kompromiss mellan ett välmenande och idealistiskt miljöparti som suktar efter en röstvinnande valfråga och ett rationellt socialdemokratiskt maktparti som helst inte låter de gröna få igenom mer än absolut nödvändigt.
I stort bygger lagförslaget på Djurskyddsutredningens tankar (SOU 2011:75). Det har gått några år. Ändå har regeringen inte funderat klart.
Frågan om lämpliga och proportionerliga straff för brott mot djur tänker regeringen låta utreda.
Kravet på att märka och registrera katter ska regeringen låta ”särskilt utreda”.
När det gäller uppfödning av minkar ska regeringen ge Jordbruksverket i uppdrag att ”utvärdera välfärden” hos djuren.
Många människor vill värna djur, som tillhör de mest värnlösa i vårt samhälle. Det är förståeligt. Djuren, inte minst katterna, drar till sig en enorm tillgivenhet.
Att ett politiskt parti automatiskt skulle kunna växla in sitt djurintresse till röster i valet i september är dock ingen självklarhet.
Kanske är det därför som regeringen gärna fortsätter att låta utreda djurfrågorna. De riskerar att slå tillbaka mot regeringspartierna.
Säg att MP skulle få igenom sitt krav på att avveckla landets minkfarmer. Vill S gå ut i valrörelsen med beskedet att en hel industri, pälsdjursindustrin, med tvång läggs ner?
Säg att ett tidigare MP-förslag om en åldersgräns på 18 år för att ha huvudansvaret för ett djur skulle bli verklighet. Hur roligt blir det att i en valrörelse möta djurälskande tonåringar?
Säg att regeringen skulle ta steget fullt ut för att minska lidandet bland Sveriges uppskattningsvis 100 000 övergivna eller förvildade katter. Hur många tusen katter skulle polis och länsstyrelser hinna avliva innan en folklig vrede riktas mot miljöpartister och socialdemokrater?
Då är det nog mer fridfullt att titta på gulliga katter på nätet. Och inte göra politik av dem.
Gå till toppen