Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Moa Berglöf: "Surandet är ett nödvändigt ont."

Män avskyr sura kvinnor. Kvinnor som inte kan ta ett skämt, som inte förstår att uppskatta mäns uppmärksamhet och som är likgiltiga inför det manliga bekräftelsebehovet.
Arkivbild.Bild: CHRISTINE OLSSON
Men är kvinnor egentligen surare än män, eller handlar det bara om att de inte är så glada och tacksamma som männen vill att kvinnor ska vara?
För det första ska man komma ihåg att det som vanligt finns olika måttstockar för vem som får vara sur. Män som inte accepterar kränkningar beskrivs sällan som sura utan bestämda, medan kvinnor i samma sammanhang sägs vara känsliga och lättkränkta.
För det andra: den kvinnliga surheten som ändå existerar har sina skäl och är sällan så ogrundad som män vill få det till.
Dels bottnar den i ett generellt utmattningssyndrom till följd av mäns omåttliga självförtroende. I senaste numret av tidningen The New Yorker finns en serieteckning av en kvinna och en man vid ett middagsbord, där mannen citeras: ”Let me interrupt your expertise with my confidence.” Se där – hela essensen i manschauvinismen fångad i en enkel liten mening.
Kvinnor vet att surhet trumfar vänlighet i konsekvensanalysen kring avvisande av ovälkomna närmanden och nedlåtande killgissningar.
I det ingår en uppskattning av hur stor risken är att få invektiv kastade mot sig, eller att bli degraderad på den strukturella maktskalan. I vissa fall kan det till och med vara en fråga om liv eller död: Hur sur kan jag vara utan att det provocerar fram den latenta aggressiviteten hos en kränkt man?
Surandet är ett nödvändigt ont, men det är inte speciellt roligt att vara sur. Tänk om det fanns ett sätt att slippa det hela? Tänk om männen kunde göra något åt situationen?
Jodå, det går. Här kommer fem enkla knep för den man som vill ta makten i egna händer och vända maktlöshet till handling. Klipp ur och spara!
1. Kvinnor kan ta skämt, de till och med uppskattar skämt. Om de är roliga.
2. Vad du vill är ointressant. Finns det ingen ömsesidighet – bit ihop och gå vidare.
3. Lär dig tolka signaler. Du ser om någon är obekväm eller ointresserad. Du är inte ett djur.
4. Lyssna, ställ frågor. Samtal är dialog, inte monolog.
5. Tro det eller ej, men kvinnan är inget mysterium. Det är en människa du har att göra med. Agera därefter.
Svårt? Det borde inte vara det, men det senaste årets avslöjanden i spåren av kvinnorörelsen #metoo visar att alltför många män inte klarar av ens de enklaste tankegångar kring hur kvinnligt och manligt samspel fungerar. Man efter man, år efter år, har med patriarkatet i ryggen tillåtits – tillåtit sig – att upprätthålla synen på manlig bekräftelse som den viktigaste uppgiften för kvinnan.
Det har talats mycket om naivitet i den politiska debatten de senaste åren, inte sällan i sammanhang kring öppenhet och mångfald. Men den största naiviteten återfinns hos dem som aldrig anade hur pass många kvinnor som kunde säga #metoo. Tills män har lärt sig att kvinnan inte finns till för att bekräfta mannen och att verktygen till förändring finns hos dem själva – ja, då kommer vi att fortsätta sura.
Gå till toppen