Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Idrottens samhällsnytta kan inte beställas.”

Att politiker vill veta vad pengar går till är en sak, men om de vill styra en folkrörelse finns det all anledning att bli orolig. Det skriver Björn Eriksson, ordförande i Riksidrottsförbundet.

Den verksamhet som ger både glädje och gemenskap formar varje idrottsförening bäst själv, skriver Björn Eriksson.Bild: Vegard Wivestad Grøtt
I ideella rörelser kommer engagemanget underifrån och bygger på frivillighet. Idén att genom idrott möta och integrera nyanlända i Lomma eller viljan att ha rehabiliterande boxningsträning för personer med Parkinsons sjukdom i Gävle kan inte beställas från Rosenbad eller Idrottens hus i Stockholm. Det kan uppmuntras och stödjas, men inte beordras.
Ett stabilt och långsiktigt stöd gör att den omfattande verksamhet som bedrivs i alla landets kommuner, där 145 000 barn och ungdomar idrottar varje dag året, om kan fortsätta.
Den verksamhet som ger barn, ungdomar och vuxna både glädje och gemenskap formar varje idrottsförening bäst själv. Därför är det viktigt att statens, kommunernas och landstingens/regionernas stöd öronmärks i så liten utsträckning som möjligt.
Regeringen har beslutat att utöka stödet till idrotten under 2018 med 19 miljoner kronor samtidigt som 30 miljoner kronor av de pengar som är avsatta till idrott ska gå till en skolsatsning. Det innebär att regeringen i praktiken har beslutat att ta stöd från föreningsidrott till satsningar på rörelse i skolan.
Tack vare kloka politiker på alla nivåer har människors intresse och engagemang kunnat förvandlas till verklighet i över hundra år genom regler och lagar, finansiell stöttning, tillgång till mötesplatser – och det har kombinerats med respekt för föreningarnas självständighet. Det har i sin tur gjort att Sverige har ett exceptionellt starkt civilsamhälle som kompletterar och balanserar de två andra stora sektorerna i samhället – den offentliga och den privata. De tre har olika funktioner och agerar därför på olika sätt. Företagen drivs av vinst, det offentliga har ett ansvar för rättssäkerhet, välfärd och för att alla ska ha lika möjligheter att utvecklas. Den ideella sektorn samlar människor som med eget driv och engagemang fullföljer en idé som de delar.
Idrottsrörelsen gör mycket, men kan inte lösa alla samhällsutmaningar. Det verkar som om politiker ibland glömmer det.
Riksidrottsförbundet får nästan två miljarder kronor av staten till motion och idrott för att främja en god folkhälsa, stödja en fri och självständig idrottsrörelse och ge flickor och pojkar, kvinnor och män, positiva upplevelser av idrott som underhållning. Nästan 1,9 miljarder kronor fördelar Riksidrottsförbundet vidare till förbund och föreningar.
Det finns idag tre olika former för hur stödet fördelas.
1. Organisationsstöd för att föreningarna ska fungera, till exempel till medlemshantering och årsmöten.
2. Verksamhetsstöd som nästan uteslutande går till barn- och ungdomsidrott.
3. Projektmedel som ska stödja nya idéer eller verksamhet för särskilda målgrupper.
Det måste finnas en balans mellan dessa tre stödformer för att ett självständigt och vitalt föreningsliv ska kunna uppnås. Inom Riksidrottsförbundet har vi ett gemensamt mål: att så många som möjligt ska idrotta så länge som möjligt. Lyckas vi med det följer en enorm samhällsnytta av bara farten.
Vårt mål handlar alltså inte om integration, förbättrade skolresultat, minskad brottslighet eller andra positiva effekter av föreningsidrott. Forskning visar att kostnaderna för sjukdomar bland äldre kan minska med 80 miljarder kronor om fler äldre i Sverige blir fysiskt aktiva. Och om idrottsrörelsen når 100 fler unga jämfört med idag, kan det förhindra att fem ungdomar drabbas av depression och göra att 25 ungdomar slipper symtom som magont och huvudvärk. Fler nyanlända lär sig svenska snabbare om de sysslar med idrott. Och fler elever får lättare att koncentrera sig och lär sig mer i skolan.
Men som sagt, idrottens samhällsnytta kan inte beställas. Däremot kan den komma som en positiv bieffekt om föreningarna får fortsätta att driva och utveckla sin verksamhet utifrån sina egna mål.
Det måste finnas en förening med ledare och idrottare som vill idrotta, vill organisera sig, vill utvecklas. Både vi i Riksidrottsförbundet och politiker på alla nivåerska sätta upp tydliga ramar för de ekonomiska stöd som vi delar ut, men vi måste lita på de 650 000 frivilliga ledare som lägger sin fritid på 3,2 miljoner medlemmar.
Att politiker vill veta vad pengar går till är en sak, men om de vill styra en folkrörelse finns det all anledning att bli orolig.

Björn Eriksson

Björn Eriksson är ordförande i Riksidrottsförbundet.
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen