Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Carl Rudbeck: ”En person kan vara en stor konstnär och samtidigt ett monster.”

Bild: Erik Nylund
Den numera ökände Hollywoodproducenten Harvey Weinsteins övergrepp öppnade slussportarna. Hans välförtjänta fall ner i den moraliska rännstenen är glädjande att se.
Skandalerna fortsätter och nu har turen kommit till Woody Allen som var suspekt redan efter det att han gifte sig med sin hustrus adoptivdotter. Flera av Allens skådespelare tar nu avstånd från honom och skänker bort de pengar som de har tjänat genom medverkan i hans filmer. Ridley Scott har i sin senaste film strukit scener med Kevin Spacey och ersatt honom med en annan skådespelare.
Men ändå. Och nu rör jag mig på minerad mark där ett felsteg, det vill säga ett felaktigt ord, lätt blir vad som inom sporten kallas a career ending injury, alltså en skada som innebär slutet på en karriär. Befinner vi oss inte på ett farligt sluttande plan när vi rensar ut, dömer och fördömer? Visst har dessa storstjärnor burit sig svinaktigt åt men det behöver inte betyda att vi också suddar ut deras verk.
Den store diktaren Ezra Pound var fascist och antisemit. Efter andra världskriget undgick han med nöd och näppe att avrättas för landsförräderi. Han hade inflytelserika vänner som såg till att han spärrades in på ett mentalsjukhus. Men som någon sade: Pound förtjänar ett Nobelpris för sin dikt och att hängas för sin politik. Lewis Carroll, som skrev Alice i Underlandet, fotograferade ibland väldigt lätt klädda unga flickor på ett sätt som idag skulle kallas barnpornografiskt. Exemplen kan mångfaldigas nästan hur länge som helst.
Ska vi alltså sluta läsa Pound, ska Alice i Underlandet förpassas till giftskåpet och strykas i respektabla litteraturhistoriska verk? Behöver jag skämmas för att jag har Woody Allens filmer på dvd, och såväl Pound som Carroll i min bokhylla? Kommer polisen att invadera mitt hem och anklaga mig för hets mot folkgrupp eller barnpornografibrott? Naturligtvis inte eller åtminstone inte än.
Det tycks som om vi måste acceptera att en person kan vara en skicklig yrkesman, en stor konstnär och samtidigt ett monster och en moralisk sopa. Visst vore det fint om moralisk halt och professionell skicklighet alltid gick hand i hand.
Den som önskar fördriva alla moraliskt tvivelaktiga figurer ur litteratur, film och musik kommer att ha mycket att göra. Jag måste omedelbart slänga den vackra musik som just nu förgyller min tillvaro, den är nämligen skriven av Carlo Gesualdo som slog ihjäl sin fru och hennes älskare. Gör det musiken sämre?
Visst kan man hålla sig för god för att befatta sig med filmer regisserade av Allen eller musik skriven av hustrumördare. Det finns gott om filmer och musik som inte är befläckade på det sättet.
Men låt mig till slut ställa en fråga. Tänk dig att du ska gå igenom en komplicerad hjärtoperation. Den mest erfarne kirurgen råkar ha ett välgrundat rykte som en Weinsteinfigur. Väljer du honom eller väljer du istället en nybörjare med ett fläckfritt förflutet?
Gå till toppen