Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ett lyriskt framtidslöfte

Ett litet häfte kan också vara en stor debut. David Zimmermans diktsamling ”Mal” omfattar inte mer än 22 små sidor, men rymmer en uppsjö av täta stämningar och sinnesintryck. Jag sätter sprättkniven i den handbundna boken, andra titeln från Malmöförlaget Anti, och fram väller känslor och förnimmelser i ett lika drömskt som skarpt observerande bildspråk.
Här rör sig ett ensamt diktjag från gryning till skymning på gator som verkar så gott som tömda på mänskligt liv men myllrar desto mer av djuriskt. Beståndsdelarna är enkla – vattnet, solen, klipporna, fåglarna, fettet – men den kroppsliga närvaron är stark och rytmen bidrar till laddningen. Språklig lätthet förenas med organisk tyngd.
Först läser jag titeln på franska och tänker på Baudelaire: här är rutten lukt, sjuka stjälkar och svarta blad nog för att förnimma en fläkt av onda blommor och spleen. Sedan funderar jag på om det inte ändå är fråga om en uppmaning, ett slag för det poetiska idisslandet och tankarnas rundgång. Eller är det kanske rentav Malmö som tappat ett par bokstäver och smulats sönder till sinnliga fragment, ”en tillsluten stad med vanlig himmel”?
Fast vad som fladdrar genom Zimmermans dikter är framförallt de vingförsedda varelser som hör natten till och vars flyktiga ljussökande liv tycks ge förgängelsen fysisk gestalt. Kroppen är ofrånkomligen en del av den likgiltiga naturen och mot det hjälper inget existentiellt grubbel: ”är jag fastsatt i jorden slammet varför”. Stenarna ger inget svar.
”Mal” är ett lyriskt framtidslöfte som doftar slam, salt och svårmod.
Gå till toppen