Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Med andra ord

Läsarbrev: "FN borde också deklarera en minnesdag för de kineser som Mao tog av daga"

Per Ragnarson, Käglinge:
Året var 1943, då andra världskriget vände i Stalingrad. I den småländska byn Älmhult, där jag började i realskola, cyklade en något äldre yngling omkring med en stor cigarrlåda och sålde småprylar. Att sälja var för honom en naturlig drift.
Med från mitt göingska Glimåkra hade jag berättelserna om ett original, en målmedveten vagabond, även han med en stor cigarrlåda med småsaker. Skillnaden var att göingen absolut inte ville sälja. Genom att påstå sig vara gårdfarihandlare försökte han nämligen hålla sig undan polisiär handräckning, ”på rymmen från hemmet” som en förtida Hasse Alfredson.
Ingvar Kamprad, vagabondens motbild, är nu också död. Men han är jagad, även han. Det gäller att han som yngling visade intresse för den nazism som det uppenbarligen sympatiserades med i hans hemmiljö. Med rötter i Tyskland och revanschlust efter freden i Versailles talade de äldre kanske där också om behovet av en stark ledare och Lebensraum för det tyska folket.
Svenska nazister kanske dök upp med förhoppningar om sympatisörer. Ingvar Kamprad hade inte mycket att sätta emot. Han har som vuxen gjort avbön för sina misstag och koncentrerat sig på sitt intresse för affärer. Han sökte sig till samskolan i Osby, vars rektor visade sig kunna både se och förstå ungdomar med något annorlunda kynne. Ingvar kan faktiskt där ha fått hjälp med sin dyslexi. Några blev alltså mycket framgångsrika.
Min egen bakgrund är präglad av gammaldags, hedervärda socialdemokrater från sten-, trä- och glasindustri i Göinge. De teg inte med vad de ansåg om det som hände i Tyskland och hade sådana synpunkter på ”gaphalsarna i Berlin” att de sannolikt hade hämtats till koncentrationsläger om Hitler hade satt stövelklackarna också på vår sida om Öresund. En av dem var redaktören och riksdagsmannen Nils Elowsson (1890-1999), en Kristianstads Torgny Segerstedt (men så lite jämförd med GHT i Göteborg att tyska ambassaden inte läste hans Läns-Demokraten och fick den censurerad).
Jag är tacksam för att jag programmerades för demokrati och människovärde på ett alldeles självklart sätt. Jag tycker inte att den som inte hade den förmånen under uppväxtåren skall förföljas in i döden med anklagelser för en skuld som vilar på den äldre generationen.
Men uppmärksamma gärna i stället hur lätt det är att infektera sinnen med förrädisk propaganda och se idag gengångarna från 30-talet. Fundera på om den nazistiske propagandaministern Joseph Göbbels liksom Donald Trump idag hade haft tillgång till sociala media utöver den, som enda riksorgan godkända, partitidningen Völkischer Beobachter.
Lars Fridh, Hjärup:
Det är bra att den 27 januari har blivit Förintelsens minnesdag. Den dagen år 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau, där drygt 1 miljon människor beräknas ha dödats.
Det är en dag då vi ska hedra minnet dels av alla som mördades under Förintelsen och dels av dem som stod emot.
Hade detta hedrande varit en nationell eller europeisk företeelse hade det inte funnits något att anmärka, men nu är det FN som deklarerade Förintelsens minnesdag år 2005 och då är det en internationell företeelse och då ställs andra krav eftersom FN hävdar ”alla människors lika värde”.
FN borde också deklarera en minnesdag för de kineser som Mao tog av daga, för de kambodjaner som Pol Pot dödade, för de tutsier som dödades i Rwanda, för de ryssar som Stalin mördade och för andra folkmord som utförts. När vi talar om vikten av ”alla människors lika värde” är det olämpligt att agera som om dödandet av en grupp människor är mindre värt än dödandet av en annan grupp.
Gå till toppen