Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Linda Fagerström: Så fick Nimis ytterligare ett konstnärligt lager

Nimis.Bild: Hussein El-Alawi
Konstnären Lars Vilks är glad. Helsingborgs tingsrätt dömde honom till dagsböter för att ha snickrat på Nimis efter storbranden i november 2016.
Glädjen bottnar inte i att punga ut med 5 600 kronor plus advokatarvode. Nej, Lars Vilks är förstås nöjd över att det nu lagts ytterligare ett lager till det komplexa konstverket Nimis, som han beskriver som en process.
Ja, drivvedskulpturen i Kullabergs naturreservat må se ut som en vildvuxen klätterställning men är egentligen ett konceptkonstverk – ett tankeexperiment i stil med Yoko Onos godisautomat, där du ploppar in ett mynt för att köpa en plastboll fylld med luft, eller uppmanas blunda och lyssna tills du hör ljudet av jordklotets snurrande.
Konceptuell konst rycker undan mattan för sådant vi tar för givet. I Nimis fall handlar det om att rucka på invanda föreställningar om vad konst är. Och eftersom konstnären och myndigheterna definierar konst på olika sätt, fortsätter diskussionen. Ofta i rättegångsform.
Många människor – kanske också Helsingborgs tingsrätt – har förväntningar på konst som baserar sig på verklighetsavbildning. Konst är, enligt dem, en skickligt utförd och övertygande avbildning. Enligt den här hållningen är målningar av Anders Zorn och Lars Lerin konst.
Andra orienterar efter expressionistiska ideal, där ett konstverk måste vara uttrycksfullt. Deras favoriter är Edvard Munch och Jackson Pollock. Många följer hellre det formalistiska idealet, där signifikant form är A och O; tänk Hilma af Klint.
Inte konstigt då, att folk bråkar om konst. Väntar du dig Loa Falkman blir du klart besviken när det visar sig att konserten visst råkade vara med Bob Hund. Musik, men utifrån två olika definitioner. Så är det också med konst. Den som gillar Lars Lerins akvarellmålningar är nog skeptisk till Yoko Ono.
För att komplicera det ytterligare, leds samtidskonsten numer utifrån idén om att det som konstnären och konstvärlden påstår är konst, måste vi också acceptera som konst. Hållningen är inte helt vattentät – men det minst dåliga alternativet vi verkar ha just nu.
Ur detta perspektiv är Nimis ett konstverk, vilket myndigheterna till sist verkar accepterat. Inga tillägg får dock byggas, och eftersom rätten likställt Lars Vilks lagning efter branden med nybyggnation innebär det ny juridisk omgång.
”Man får vara rätt nöjd” sa konstnären till HD Sydsvenskan efter domen. ”Vinner man inte är man fortfarande kontroversiell och det visar att konstverket fortfarande är intressant. Det är bara att hålla god min.” I Expressen konstaterade han glatt att han nu verkar ha världsrekordet i antal konsträttegångar.
Konstnären Lars Vilks är glad. Men vad säger människan Lars Vilks? Jag anade en ton av uppgivenhet i hans nu så ofta upprepade formuleringar. Lika snabbt förbiflytande som en bit drivved i ett stormigt Kattegatt, men ändå. Många frågar sig hur myndigheterna orkar driva processen vidare. Det är också relevant att fråga sig, hur länge orkar Lars Vilks? Och vad händer när han inte längre gör det?
Gå till toppen