Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Mer spännande att se vem som klarar dopingtesterna än vem som vinner?

En fuskare kan vara en nationalhjälte och alla intjänade pengar behåller denne. Trean som så småningom fick guldmedaljen får inte den statusen. Så vad är egentligen intressantast vid dessa tävlingar – att se vem om vinner eller vem som klarar dopingtesterna, undrar insändarskribenten. Bilden är från OS i Sotji 2014.Bild: Junge, Heiko
Så är det då dags igen – ett nytt vinter-OS, denna gång i Sydkorea. Som vanligt efter en gren eller efter att ett skidlopp avgjorts får vi se en officiell resultatlista och det spelas nationalsång och hissas flaggor.
Samtidigt får då en del så kallade celebriteter i form av OS-delegater, gamla avdankade idrottsstjärnor, med flera visa upp sig för hela världen i sina finaste kläder - som prisutdelare.
Den som får guldmedaljen är den som kom först i mål om den inte blivit diskad i loppet. Personen blir då hyllad. I vissa fall som en nationalhjälte och förutom detta kommer den att överösas med anbud av olika slag, exempelvis med reklamerbjudanden. I vissa fall blir personen mycket rik vad gäller pengar. Men sedan efter en tid, i varierande grad, får man i en nyhetssändning höra eller i någon tidning läsa att den officiella resultatlistan ändrats då det i ett laboratorium hittats spår av något dopingklassat ämne i den här guldmedaljörens urinprov. Fyra år efter tävlingen! Medaljen måste lämna tillbaka.
Kanske var det likadant med silvermedaljörens prov, så den för många personer mer eller mindre bortglömda trean ska nu få guldet fyran silver och så vidare. Alltså en helt ny officiell resultatlista som man ägnar bara ett förstrött intresse åt.
För de nya medaljörerna spelas ingen nationalsång och hissas inga flaggor. Inte blir det så välbetalda reklamerbjudande heller som det blev för den som kom först i mål vid tävlingstillfället. Då satt många i publiken och ännu fler tv-tittare av spänning som på nålar under kampen. Många jublade och minst lika många drog en besviken suck efter målgången. Nu när en ny segrare utsetts efter fyra år var all spänning borta och nästan ingen jublade. Inga hissade flaggor och ingen nationalsång. Medaljen kom förmodligen med posten. Så var då antiklimax ett faktum. Därför är det numera inte lätt för en idrottsintresserad att veta när den kan jubla. Ska den vänta i minst fyra år? Spänningen finns ju inte kvar längre efter så lång tid!
En fuskare kan vara en nationalhjälte i flera år och alla intjänade pengar behåller denne. Trean som så småningom fick guldmedaljen får inte den statusen. Så vad är egentligen intressantast vid dessa tävlingar – att se vem om vinner eller vem som klarar dopingtesterna? I båda fallen kan det ta flera år innan man vet resultatet. Det är väldigt mycket pengar som dessa spel generar, dessutom all denna pompa och ståt vid invigningar, prisutdelningar, med mera. Pengarna betyder trots allt mest här också. Därför fortsätter dessa spel - spel för galleriet?

Arne I

Grevie
Läs mer: Skriv på Min mening
Läs alla artiklar om: Vinter-OS 2018
Gå till toppen