Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Kenny Lindquist: Jag är ingen Tareq Taylor

Det är lika bra att erkänna direkt. Jag har lagt av mig som mästerkock och anledningen är min äkta hälft.

Tareq Taylor – mästerkock.Bild: Julia Lindemalm
Som nykär för ett tiotal år sen ville jag imponera på henne. Tillredde, en i mitt tycke, romantisk anrättning där jag virat bacon runt en persiljeklädd medisterkorv – och sen svischat in i ugnen på 175 graders värme.
Redan vid första skålen såg jag att smaken inte behagade.
Efter detta fatala nederlag har mina sejourer i köket varit ytterst sporadiska. Elsa-Lill har helt enkelt inte släppt in mig bland kastrullerna. Mitt självförtroende har dalat. Dessutom har jag blivit bekväm … en riktig slöfock.
Hennes tålamod har brustit flera gånger på senare tid och nu har hon gått ut i vild strejk. Till råga på allt har hon döpt om mig till Kronblom – han som bara ligger på sofflocket, ni vet.
Som den toffelhjälte jag är kröp jag till korset häromveckan, lovade bot och bättring och erbjöd henne en frufridag.
Men, men… Vad göra? Mat måste vi ju ha.
Jag löste det på mitt eget lilla vis. Kutade ner till Kebabkungen runt hörnet och inhandlade kvällens supé. Smidigt, enkelt och näringsrikt.
Det var inte precis vad hon hade förväntat sig. Men hon fick i alla fall en rolig historia att berätta för väninnorna.
Kvällarna som följde har hon stått vid spisen igen… alltmedan jag suttit framför tv:n med en aperitif och dåligt samvete.
Begrep att det åter var dags för en skärpning. Erbjöd henne att få låna min plats i fåtöljen medan jag avlastade henne i köket.
Tog på mig mitt nyinköpta läderförkläde. Skred med stor frenesi till verket och tillredde en burk Soldatens ärtsoppa – delikat spetsad med färsk timjan.
Jag såg att detta inte var vad hon förväntat sig. Och mitt försvar var kanske inte det allra bästa:
– Det är ju torsdag.
– Förvisso, sa hon. Men nån Tareq Taylor blir du aldrig.
Ingen ska tro att jag är en mullig mansgris. Det har hänt att jag köpt blommor till min fru – inte bara som idag på alla hjärtans dag. Denna dag tycker jag att man ska äta nåt riktigt gott.
Så jag förde på tal.
– Det blir väl som vanligt... jag får stå vid spisen, sa hon med en uppgiven suck.
Begrep att jag var tvungen att i en hast kontra med något romantiskt för att få henne glad igen.
Men jag kom bara på...
… ”och så lovar jag gå ut med soporna resten av året.”
Läs alla artiklar om: Kenny Lindquists krönika
Gå till toppen