Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Hjärtat på rätta stället – men ojämnt

Fanni Metelius och Ahmed Berhan spelar kärleksparet i "Hjärtat". Metelius har även regisserat filmen.Bild: Tri Art Film

Hjärtat

BIO. DRAMA. Regi: Fanni Metelius. Med: Fanni Metelius, Ahmed Berhan, Suzanne Reuter. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.38.

Det finns en del scener med stark och levande atmosfär i regissören och skådespelaren Fanni Metelius långfilmsdebut ”Hjärtat”. Känslan när man lämnar en fest sent på natten eller tidigt på morgonen, trött och lite tom men fortfarande med lite bubbel kvar i kroppen, är fint förmedlad. Och livet på folkhögskolan där huvudpersonerna Mika och Tesfay pluggar foto respektive musik fångas snyggt: hängandet i lösa grupper, att ta en öl ihop några stycken utanför internatet, att diskutera politik på lunchen och sakta förälska sig i killen i klassen bredvid.
Den livsglada Mikas låga flammar för musikern Tesfay. Han är cool, mjuk, lugn och kanske också så lagom otydlig med sina intentioner att det stärker hennes intresse. De blir tillsammans, och filmen följer deras tvååriga förhållande.
Tesfay, känsligt men en smula lojt spelad av Ahmed Berhan, fortsätter med sin tama stil, med följd att Mika blir alltmer intensiv i sina kontaktförsök.
Ett maktspel, har Fanni Metelius – som också spelar Mika – kallat det i intervjuer, men det lyckas filmen inte riktigt förmedla. Rollfiguren Tesfay är för vag i konturen. Han verkar snarast likgiltig och efterhand faktiskt deprimerad. Ett tag ser det ut som om filmen ska handla om datorspelsberoende, men den fördjupar sig inte i vad som egentligen pågår inom Tesfay. Han blir rätt mycket ett tomt skal.
Ändå framkallar skildringen av förhållandet, som tynar trots att de två älskar varandra, en viss igenkänning. Jag har svårare att stå ut med en del stereotypa gestaltningar, som den av ”ungdom”. På film är ”ung” nästan alltid lika med energisk, busig och utlevelsefull, och det skildras jämt i samma slentrianmässiga bilder: fester med hög musik och vild dans, skojbrottning mellan älskande som också gärna jagar varandra och skrikskrattar, och kompisgäng som springer ut på en äng.
”Hjärtat” prickar tyvärr av det mesta av detta. Filmen känns också för lång, den tappar i förtätning och blir repetitiv. Men som sagt: här finns också scener som lyfter, och har något att bygga vidare på.
Gå till toppen