Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Göran Holmquist: Ambitiös hyllning till HasseåTage i färgstark Helsingborgsrevy

HD:s recensent Göran Holmquist har sett en färgstark revy i svartvitt.

Super 8:an

Helsingborgsrevyn 2018. Regi: Niklas Jönsson. Medverkande: Lena Björklund, John Ebbesson, Lennart Jensen, Alexandra Lehre, Stellan McInnes, Erika Spur, Daniel Stolt, Eva Thomasson.

Teatersalen, Dunkers Kulturhus, Helsingborg

Fredag 16/2. Spelas t o m 10/3

Jag var inte född när min mormor spelade revy. Hon hade nog känt igen sig i mycket av den traditionella revyn, gjord av och för bygdens folk. Sexbaserat förväxlingsskoj och snäll satir över bekanta företeelser. Ibland känns det som om kulturyttringen har blivit museal och överlevt sig själv (även om en lika traditionsbunden publik skrattar tacksamt).
Bilden är tagen på Helsingborgsrevyns repetition på Dunkers.Bild: Britt-Mari Olsson
Efter en trevande start har Helsingborgsrevyn delvis vuxit ur det stelnade formatet. Inte så att man den åttonde gången förnyar genren, men med Niklas Jönssons regi frigörs talanger och möjligheter. Scenen utnyttjas bättre, alla tar det extra steget. Scenografin är proffsigare.
Kostymerna glittrar och rekvisitan är generösare. Två unga nykomlingar, Philip Pihl och Linnea Spur, förstärker det ordinarie gänget. Trion med kapellmästaren och basisten Sture Melin spelar och sjunger med i poptpurri, medley och diverse musikstilar. Han är också delaktig i flera nummer.
Det cineastiska temat i svartvita bildrutor och karaktärerna reklamen syftar på – åttonde året, åtta huvudaktörer, film – dominerar dock inte (även om Charlie Chaplin struttar förbi).
Revydirektören i frack drar i vanlig ordning en dagsaktuell kuplett ur sin höga hatt. Lennart Jensen är så rutinerad att replikglömskor matchas med en avväpnande kommentar. Han och Bo Freij har varit flitigast med skrivandet. De prickar fyndigt in lokala anspelningar på exempelvis om- och nybyggnadsröran i city och kolonilotternas framtid.
Den entusiastiska premiärpubliken klappade med och skrattade uppskattande åt det mesta. Även till ett och annat uddlöst inslag i de två timslånga akterna. Går inte Lucia tunga fjät i februari? Bland favoriterna märktes medryckande rytmiska ”Frukost” samt Stattena-hyllningen ”Stadsdelsliv”.
Ambitiösast är egna hyllningen till HasseåTage, där ensemblen utnyttjas fullt ut.
Som ett par på utgång konstaterade:
– Det här var ju riktigt bra!
Gå till toppen