Det är de tio medverkande i Öresundsteaterns föreställning "De ensamma" som repeterar inför premiären på teatern den 26 februari. För inte så länge sedan kände sig åtminstone halva styrkan som ensammast på jorden.

Sunday Idehen och hans vän från Nigeria slogs ned av polisen så som han visar på Landskronascenen, när de försökte fly över Medelhavet från Libyen. Vännen dog, men Sunday överlevde och börjar nu om sitt liv i Landskrona som student på Öresundsgymnasiet.

– Jag kände mig väldigt ensam i Libyen, ingen alls att prata med, säger han. Nu är det bättre, här kan jag uttrycka mig, fast svenskan är svårast av allt. Vi berättar flera personers historier, en del är min egen.

Han hoppas föreställningen ska öka förståelsen för utsatta människors situation. Hassan Barhawi från Syrien har aldrig trummat tidigare, men har roligt när han kämpar med att hålla takten. Landsmannen Said Khalof har lärt sig trumma till syrisk folkmusik av en kompis i hemlandet.

– Då blir jag en viktig person, säger Said som inte bara vill vara en siffra i flyktingstatistiken. Jag kom till Sverige med min familj för ett år sedan, när kriget slutar i Syrien vill jag tillbaka dit.

Koreografen Åsi Hildebrand från Landskrona går i skytteltrafik mellan teatern och Kulturskolan. Parallellt arbetar hon med Öresundsteaterns andra uppsättning på flyktingtemat, Den långa resan, som har premiär i Exercishallen den 12 maj. Hon lär ut hur man slåss. På låtsas förstås.

– Det är en misshandel till musik och text, säger Åsi. Det ska se äkta ut och samtidigt vara säkert för skådespelarna, att man inte går ur karaktären. Det har hänt. Det är som en dans, man måste öva och bli säker.

Hon har själv lärt sig mycket under arbetets gång, men också av nyanlända praktikanter på Kulturskolan.

– Det finns alltid något som har drivit dem hit, vi borde vara mer toleranta och öppna.

Åsis teaterelev, Emilia Zetterström, känner sig ärad att delta:

– Utan detta hade jag inte lärt känna de andra, jag får ett kulturellt utbyte och det är jätteintressant. Deras historier är väldigt hemska, medan jag klagar över läxor och vädret.

Det blir 14 skolföreställningar med "De ensamma" under vecka 9 och 10, bara en enda föreställning för allmänheten.

– Man får vara realistisk, det är inte lätt att fylla teatern. Skolvisningarna är möjliga tack vare anslaget från Arvsfonden, säger Anders Kungsman på Öresundsteatern.

Denna gång har han en av rollerna, för manus svarar förre Skånska teatern-regissören Dag Norgård. Har utgått dels från boken Nya röster, men också de nyanlända i Landskrona, som medverkar.

– Allt har berört mig, hur familjer drabbas, barn som försvinner och fruktansvärd misshandel. Det handlar inte bara om krig, säger han.

Trots starka känslor har det gått bra att repetera, förutom båtscenen som blev för påträngande och fick göras en annan gång.

– Ja, livsglädjen! Och musiken, det är mäktigt med alla trummorna, fortsätter Dag.

Ensemblen hoppas "De ensamma" inte mottas som "PK-tjafs". Alla har upplevt ensamhet.

– Gud ja, är man inte alltid ensam egentligen, frågar sig Anders. Man föds in ensam och lämnar ensam. Men man kan känna samhörighet med andra. Och ensamhet kan vara positiv, om den är självvald.

Premiär: på teatern måndag 26 februari klockan 19.

Medverkande: Ensamkommande i Landskrona, skådespelare från Kulturskolan och Öresundsteatern.