Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Moa Berglöf: "Det är ingen röstmagnet att tala om brottslighetens orsaker."

Polisavspärrning efter ännu en skjutning i Malmö. Men brottens orsaker måste också angripas.Bild: Johan Nilsson/TT
Förra veckan skrev jag om Socialdemokraternas populistiska valårsretorik: Sverige står inför en farlig samhällsutveckling som bara kan mötas med mer auktoritärt ledarskap, fler lagar, bättre ordning och hårdare tag rent generellt.
Ett av de stora problemen med den här retoriken, som Socialdemokraterna sannerligen inte är ensamma om, är att den nästan uteslutande är repressiv. Den utgår inte från människans vilja att göra gott och göra rätt, utan fokuserar på hennes mörka sidor och behov av paternalistiskt rättesnöre.
Därmed utestänger den också dem som vill bortom de populistiska slagorden. De som frågar sig hur vi kommer åt grogrunderna för kriminalitet, som vill se och förstå vad utanförskapets hopplöshet gör med människor och hur ungdomars vanmakt används och utnyttjas av dem som tjänar på det.
Otvetydigt kräver vissa typer av brottslighet hårda tag. I områden i Malmö, i Landskrona, i Helsingborg bidrar gängbrottsligheten ofrånkomligt till både oro och otrygghet bland människor. Allt yngre män avtrubbas till att visa allt större likgiltighet för våld – fega gängledare gömmer sig bakom den tystnadskultur som växer och tar över hela områden när människor är rädda. I kampen mot gängen behövs snabba och kompromisslösa insatser och åtgärder. Det är avgörande att vi har ett rättsväsende som inte backar för hot och ett samhälle som visar att här tolereras ingen egen och parallell rättsskipning.
Samtidigt: Nästan vart tredje barn i Malmö lever i fattigdom. I vissa områden i Malmö klarar inte ens hälften av skolungdomarna av kunskapskraven för gymnasiet. Barn i Sverige växer upp utsatta och otrygga i miljöer som mer privilegierade människor aldrig ens kan föreställa sig. Vem pratar om de barnen och hur det påverkar dem?
Repressiva åtgärder är nödvändiga ibland – men de kan aldrig ersätta långsiktiga och breda sociala åtgärder, sådana som kan förändra något i grunden. Varför lyckas inte den politiska debatten inrymma båda analyserna?
”Jag träffar människor som lever i en sådan djävulsk misär”, säger advokat Johan Eriksson i en intervju i Dagens Nyheter (15/2). Han är den som företräder Rakhmat Akilov i rättegången om attentatet på Drottninggatan i Stockholm förra året, och han talar i intervjun om en förändring bland klienterna: hur de numera ofta är stressade unga män utan grundtrygghet.
I en annan intervju i Sveriges Radios P4 Göteborg (13/2) kommenterar biträdande polischefen Emelie Kullmyr Moderaterna i Göteborgs omdiskuterade valfilm där man visade bilder på brinnande bilar och ett Göteborg i kris. Men problemet för polisen är inte bilbränderna, säger Kullmyr, utan levnadsvillkoren i de utsatta områdena.
Hårdare tag mot viss brottslighet verkar onekligen behövas. Men det löser inte problemen med utanförskap och utsatthet. Det är ingen röstmagnet att tala om brottslighetens orsaker. Det är svårt att göra valfilmer av komplicerade frågor. Men det är ansvarslöst att inte ens försöka.
Gå till toppen