Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Xi bjuder inte på lunchen.

Draken kan inte tämjas, men ska inte få härja fritt. Att lokalpolitiker väntar med öppen famn när Kina vill investera i infrastruktur är naivt.

Med Xi blir Kina hårdare.Bild: Fred Dufour
Det fria ordet lever trångt i Kina och just nu är den svenska förläggaren Gui Minhai fängslad för sina bokstäver.
När utrikesminister Margot Wallström (S) inte tog upp fallet i utrikesdeklarationen förra veckan reagerade Elisabeth Åsbrink, ordförande för Svenska PEN, med kritik.
Men ministern gjorde förmodligen rätt – om målet är att få hem förläggaren. Tyst diplomati vinner oftast över provokation. Däremot ska Sverige inte tiga i andra sammanhang.
Scenen är som ur en film. Den 20 januari åker en svensk medborgare, född i Kina, tåg med två svenska diplomater. Han har kidnappats i Thailand, smugglats in i Kina, tvingats avge bekännelser på tv, dömts och avtjänat sitt straff – men är inte fri – och är nu på väg till den svenska ambassaden i Peking för en läkarundersökning. I Jinan stiger en grupp civilklädda män ombord på tåget och för bort Gui Minhai.
Men så är också hela Gui Minhais liv som ur en film.
Han hade inte råkat illa ut om han publicerat kritiska böcker i en annan tid, menar Kinakännare. Men med president Xi Jinping blåser isande vindar – och det har visat sig att Gui Minhai inte skyddas av sitt svenska pass.
I slutet av 80-talet studerade han i Göteborg och efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 fick han permanent uppehållstillstånd och sedan medborgarskap, engagerade sig i frågor om yttrandefrihet och startade ett bokförlag i Hongkong som specialiserat sig på regimkritiska böcker.
En verksamhet som blivit mycket farligare under president Xi. Också i det förment friare Hongkong.
Vill Kina vara en del av det internationella samfundet ska landet följa reglerna, bland annat respektera yttrandefriheten. Vilket också internationella Penklubbar kräver i ett färskt upprop för Gui Minhai.
Wallström kritiserade i början av februari Kina för det ”brutala ingripandet” på tåget som bryter mot internationella regler. Svaret blev bryskt:
”Vi uppmanar Sverige att inte göra något som skadar förtroendet och förhållandet mellan länderna”, var beskedet från kinesiska UD: fallet hanteras enligt kinesisk lag. Gui Minhai själv har tre gånger tvingats schavottera i kinesisk tv.
Under partikongressen i oktober blev det tydligt att president Xi menar allvar med att bygga ett rött imperium. Utan västerländsk demokrati: Kina lyfts fram som modellen för en ny era.
Kongressen fick inte särskilt stor uppmärksamhet i Sverige. Det får inte heller försvarsmaktens uppgifter att Kina sysslar med industrispionage. Kanske är det därför lokala svenska politiker obekymrat fortsätter välkomna kinesiska projekt.
Kinesiska miljarder kan bygga om infrastrukturen i Mellansverige, skrev DN i söndags (18/2), och beskrev planerna på en ny tågsträckning genom Värmland, via Årjäng som då skulle få snabbtåg till Stockholm och Oslo. Kommunalrådet Daniel Schützer (S) är entusiastisk:
”Det fängslas inte färre författare i Kina för att vi tackar nej till kinesiska investeringar. Tvärtom.”
Nej, och egennyttan ljuger aldrig.
"En järnväg mellan Bergen och Stockholm via Oslo kunde knyta samman oss med den nya sidenvägens arktiska sträckning genom Ryssland via Åland och Helsingfors", säger konsulten Alf S Johansen, som kopplat samman parterna.
Frestande, förstås.
Men att låta en makt med uttalade imperialistiska anspråk bygga strategisk infrastruktur kan visa sig vara dumdristigt. Det där svenska oberoendet, som lyfts fram så snart Nato kommer på tal, kan tydligen väga fjäderlätt när Peking öppnar pengapungen.
I Lysekil ville kinesiska investerare med kopplingar till kommunistpartiet bygga Europas största containerhamn, ny järnväg och en bro över Gullmarsfjorden. Kommunalrådet Jan Olof Johansson (S) tycktes se detta som en skänk från ovan; infrastruktur, ekonomisk utveckling, jobb.
Men här bet protesterna. De kinesiska investerarna drog sig ur.
Det finns inga gratisluncher. När en diktatur med enorma resurser och globala maktambitioner kommer med gåvor finns skäl att se upp.
Kina påverkar västliga demokratier med "skarp makt", hävdar The Economist (14/12): "Even if China does not seek to conquer foreign lands, many people fear that it seeks to conquer foreign minds." Inte erövra främmande länder, men kanske värderingarna där. Rapporter om inblandning i beslutsfattandet kommer från hela västvärlden, enligt den marknadsliberala tidskriften.
I höstas uppmanade EU-kommissionen medlemsländerna att sluta sälja strategiska tillgångar som hamnar, telekombolag och energiproduktion till Kina. Kinas shoppingrunda i Europa måste stoppas, sade kommissionsordförande Jean-Claude Juncker.
Ängsligt i överkant? De kinesiska investeringarna är fortfarande begränsade i Europa och frihandel är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och göra världen bättre.
Men handel och företagsköp är sin sak, strategisk infrastruktur i kinesiska händer något helt annat.
Viktigt på riktigtär inte om Wallström nämnde Gui Minhai just i riksdagen. Viktigt är att tala klarspråk om vad Kina vill i världen – och stå upp för sina värderingar. Också i svenska kommuner.
Gå till toppen