Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Bara lagen räddar inte barnbrudarna.

Biträdande justitieminister Heléne Fritzon (S) hoppas få fram ett förslag om skärpt lag mot barnäktenskap före sommaren.Bild: Stina Stjernkvist/TT
Den 15-åriga flickan hämtades som barnbrud från Turkiet. Väl i Sverige placerade kommunen henne i familjehem – hos hennes fem år äldre make. Vilket innebar att maken fick bidrag – omkostnadsersättning – för att ta hand om sin minderåriga fru.
Det är en märklig och beklämmande historia som de senaste dagarna rullats upp av Nerikes Allehanda. Och ännu ett exempel på hur Myndighetssveriges alla goda intentioner om barnets bästa lätt kortsluts i mötet med en komplicerad och vrenskande verklighet.
Familjehemsplaceringen hos maken till trots – kommunens socialtjänst anade att allt inte stod rätt till. Det kom orosanmälningar från skolan och från en anhörig till flickan i Nederländerna. Kommunen vände sig till förvaltningsrätten för att få ett beslut om tvångsvård enligt LVU, lagen om vård av unga.
Äktenskapet framstår som en affärsuppgörelse, en form av människohandel. I domen framskymtar ett tänkbart motiv: att flickan och hennes familj genom giftermålet skulle kunna få uppehållstillstånd i Sverige "som anknytningsfall".
Det skulle också kunna vara en förklaring till varför 15-åringen själv i förvaltningsrätten hävdar att hon och hennes make lever "ett helt vanligt liv tillsammans".
Fast vanligt och vanligt.
Enligt de uppgifter socialtjänsten samlade på sig ska mannen ha hindrat hustrun från att gå i skolan, han övervakade hennes telefonsamtal, hindrade henne att kontakta anhöriga och från att tala med andra män, bland annat lärare. Av domen framgår också att maken ska ha "uttryckt stöd för sharialagstiftning och att han är jihadist".
Sammantaget bedömde förvaltningsrätten dock att det inte var klarlagt att "förhållandena i hemmet innebär en sådan klar och konkret risk för skada på [...] hälsa eller utveckling" att tvångsvård krävdes.
Så mannen och hans barnhustru fortsätter att leva vidare som gifta och flickan går fortfarande inte i skolan – hon är nu mammaledig, enligt vad flickans tidigare gode man uppger för Nerikes Allehanda.
Frågan om barnäktenskap har diskuterats livligt de senaste åren, inte minst till följd av den stora flyktingvågen 2015, då det i kommuner runt om i landet dök upp par där flickan var under 18 – eller till och med i lägre tonåren.
Ett omtalat exempel är den 13-åring i Mönsterås som även hon placerades i familjehem. I sin 20-årige makes familj. Och blev gravid. Eftersom flickan var under 15 år har det här begåtts ett brott, som socialnämnden på sätt och vis gjorde möjligt. Kommunen fick också hård kritik av Justitieombudsmannen.
Barnäktenskap är förbjudna i Sverige men barnäktenskap i utlandet godkänns i princip – om ingen av parterna hade anknytning till Sverige och ingen var under 15 när giftermålet ingicks.
Regeringen har beordrat en översyn av bestämmelserna om barnäktenskap. Men frågan är om ens ett totalförbud skulle lösa problemet.
Även om den 15-åriga barnbrudens giftermål är ogiltigt i Sverige kan hon och hennes make fortsätta att leva tillsammans, på samma sätt som tonåringar födda och uppvuxna i Sverige har rätt att flytta ihop med en partner.
Och när barnbruden, som i fallet med såväl 15-åringen som 13-åringen, envist hävdar att hon vill leva med sin make eller dennes familj, är myndigheternas uppgift allt annat än enkel.
Det centrala måste vara frivilligheten. Flickor får inte vara en handelsvara, de får inte berövas rätten att vara barn, att utbilda sig, att välja sina vänner, att leva ett eget liv. Men det är inte alltid lätt att leda i bevis att ett barn fråntagits dessa rättigheter. Lagen ska garantera flickornas friheter, men lagen är ibland ett trubbigt instrument.
Det som måste ifrågasättas och angripas på alla upptänkliga sätt är den hederskultur som är grunden för barnäktenskapen och det förtryck dessa flickor i många fall lever under. Här har svenska myndigheter mer än en gång visat sig vara undfallande och kulturrelativistiskt överslätande.
Gå till toppen