Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Bra jobbat ­för jobb i unionen.

Marita Ulvskog.Bild: FREDRIK PERSSON / TT
Slutförhandlingarna om jobb inom EU tog en hel arbetsdag. Efter drygt åtta timmars överläggningar enades EU-parlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet på natten mot torsdagen om vad som ska gälla för dem som tillfälligt arbetar i ett annat medlemsland än de är bosatta i. Det slutade i huvudsak med gehör för den svenska linjen: lika lön för lika arbete på samma plats och respekt för strejkrätten.
"Man ska konkurrera inom EU med kvalitet och prestation och inte med lönedumpning", sade EU-parlamentarikern Marita Ulvskog (S) i en TT-kommentar.
Den principen har Sverige jobbat för under många år eftersom den är av stor vikt för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Kollektivavtalen mellan arbetsgivare och fackförbund undergrävs om det går att anlita arbetskraft från andra EU-länder med sämre löner och villkor.
Samtidigt finns det skäl att hoppas att den nya överenskommelsen ändå ger utrymme för viss flexibilitet. Stenhårda krav på formalia och millimeterrättvisa riskerar i praktiken att begränsa arbetskraftens rörlighet över gränserna. Det kan i förlängningen hämma unionens ekonomi genom sämre konkurrens och tillgång till arbetskraft. För en del av de forna öststaterna ger det också värdefull ekonomisk draghjälp att deras medborgare kan tjäna pengar utomlands.
Den gemensamma arbetsmarknadens dynamiska effekter måste värnas även framöver och det svenska agerandet har inte alltid varit föredömligt. Ta till exempel fallet då medlemmar från fackförbundet Byggnads skanderade "Go home"till lettiska byggnadsarbetare i Vaxholm 2004. Bygget sattes i blockad trots att lettiska Laval un partneri hade gått med på att betala avtalsenliga löner. Byggnads krävde att bolaget skulle betala arbetarna motsvarande snittlönen i Stockholmsområdet. Rättsliga turer följde och i december 2007 fann EU:s domstol att fackförbundet hade gått för långt.
Frågan har dryftats både länge och väl om vad som ska gälla för så kallade utstationerade arbetare inom EU. Sju förhandlingsomgångar krävdes innan medlemsländerna kom överens och för transportsektorn är villkoren ännu inte fastslagna. Transportarbetarna rör sig naturligt nog särskilt mycket över gränserna och har svåröverskattad betydelse för handeln inom unionen. Därför är det klokt att EU-länderna för separata förhandlingar om vad som ska gälla för transportsektorn. Har de inte enats inom fem år kan den, enligt beslutet, omfattas av samma regler som övriga sektorer.
Alla detaljer i det nya avtalet har ännu inte presenterats. Men enligt arbetsmarknadskommissionär Marianne Thyssen öppnar det helt enkelt för rättvis reglering av den inre marknaden.
"Den fungerar för varor, kapital och tjänster och borde också fungera för människor", framhöll hon vid en presskonferens.
Så sant. Det är alltjämt i den fria rörligheten som unionen har störst potential som freds- och välståndsprojekt.
Gå till toppen