Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: När Lööf får oönskad invit.

Annie Lööf.Bild: Henrik Montgomery
Alla inviter är, som bekant, inte välkomna. Inte heller i politiken.
I fredagens Expressen gör två tunga socialdemokrater – näringsminister Mikael Damberg och partisekreterare Lena Rådström Baastad – ett tydligt, närmast övertydligt, närmande till Centern. Blocköverskridande alternativ måste ”kunna prövas”, skriver de och smeker centerpartisterna medhårs.
C-ledaren Annie Lööfs avvisande hållning är bara alltför förutsägbar. På Twitter skriver hon att ”(S) är välkomna att stödja en alliansregering för att ta ansvar för landet”. Svaret kan närmast översättas med usch, fy, bort.
Egentligen är det en skickligt formulerad invit som Damberg och Rådström Baastad uppvaktar med.
Texten tar avstamp i en gratulation till Centerrörelsen som fyller ojämnt – det var 105 år sedan Bondeförbundet bildades. Och i nästa andetag noteras att S och C i grunden är ”två folkrörelsepartier som kavlat upp ärmarna och tagit ansvar när Sverige gått igenom tuffa tider”. S-topparna hänvisar till 30-talets samarbete mellan Axel Pehrsson-Bramstorp och Per Albin Hansson, 50-talets samregerande mellan Gunnar Hedlund och Tage Erlander, 90-talets täta samarbete då Olof Johansson och Göran Persson fann varandra …
Artikeln utstrålar – inte minst mellan raderna – partitaktik och valstrategi ur den högre skolan. Texten öppnar för en rad tolkningar och intressanta funderingar:
* Frågan är vem som är S-artikelns verkliga adressat. Centerpartiet? Jo, så klart. Men Damberg och Rådström Baastad vill säkert också få S-sympatisörer att inse att ett samarbete i politikens mitt är ett aptitligare alternativ än att ständigt behöva betala dyrt för stöd från yttersta vänsterflanken.
* Varför är inte Stefan Löfven med och skriver under C-inviten i Expressen? Kanske är han trött på att stå där med sin utsträckta hand till C och L, han kan helt enkelt vara less på att agera försmådd friare. Nu får andra i S skicka iväg en testballong.
* Annie Lööfs bryska nej tack kan dölja en misstanke om att S gör vad som helst för att splittra alliansen. C svarar med att svära trohet till samma allians och återupprepa viljan att avsätta Löfven.
* Lööf vill för allt i världen inte låta borgerliga väljare misstänka att en röst på C i praktiken blir en röst för en S-regering.
* Alla är medvetna om att det kan gå illa för mindre partier som ”slukats” i ett S-samarbete. Makt i skuggan av en politisk koloss kostar på. Fråga vilken luttrad miljöpartist som helst.
Centern av idag är inte samma parti som det som förr samarbetade med S. Annie Lööf, och dessförinnan Maud Olofsson, har fört C högerut.
Ändå borde Lööf inte bränna alla broar till S. Ett samarbete i mitten, byggt på socialliberal grund, kan vara det minst dåliga alternativet när dimmorna skingras efter den 9 september och det parlamentariska läget är precis så ”historiskt rörigt” som Annie Lööf förutspår.
På fredagen sade Lööf att S påminner om Antikrundan – gamla prylar som inte fungerar men som är svindyra.
Efter valet kan det vara annat ljud i den centerpartistiska skällan. Då kan även Annie Lööf finna för gott att ge sig in i budgivningen.
Gå till toppen