Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Språket är nyckeln till vår framtid i Sverige men upplägget har brister

Vi hoppas att organisationen, resurserna och arbetet för svenska för invandrare (SFI) ska ses över, skriver sex SFI-studerande i Båstad. Bilden är tagen i Stockholm i ett annat sammanhang.Bild: Pontus Lundahl/TT
Vi har ännu inte varit länge nog i Sverige för att få rösta i fria och demokratiska val. Den dagen vi kan det, ser vi fram emot! Under tiden kan vi på detta sätt dela med oss av våra erfarenheter efter snart tre år här i Sverige som asylsökande och idag mitt i integrationsprocessen.
Det är en förmån att fritt kunna uttrycka och förmedla dessa erfarenheter med förhoppning om att kunna förbättra.
Så här långt har vi:
- Mött mycket generositet och välvilja från enskilda.
- Stött på mycket byråkrati och oerfarna medarbetare i systemet.
- Jobbat hårt för att ta oss in i det svenska samhället via SFI och praktik.
Vår samlade erfarenhet är att det är språket som avgör hur vi kommer att lyckas – vi som Individer. Och Sverige som flyktingmottagande land.
Erfarenheterna från undervisningen i svenska (SFI) är tyvärr inte de bästa. Vi har alla oavsett var vi börjat i SFI blandats ihop i mycket heterogena grupper – allt från analfabeter till akademiker i samma grupp. Inte konstigt när man börjar sin språkinlärning, men tyvärr har det förblivit så och mycket irritation och frustration har uppstått. Systemet för att lära invandrare svenska är inte till för att effektivt lära individer svenska! Vi deltar givetvis för att vi vill och - måste: inga språklektioner – inget försörjningsbidrag!
Tyvärr verkar systemet också se det på detta vis: Håll eleverna i skolbänken och förse dem med eget arbete i form av stenciler och egna övningar. Elevernas närvaro prickas av och kvalitén på en sådan ”undervisning” blir därefter.
Det saknas tillfällen för att öva språket, samtala, diskutera, läsa och skriva, berätta och - bli korrigerad. Vi talar helt enkelt inte svenska på lektionerna. Vi möter varje dag kamrater som sällan eller aldrig använder svenska språket annat än vid övningarna som tilldelas dem i lektionssalen i form av stenciler.
Mycket av detta skulle kunna avhjälpas om man fick ut eleverna i praktik i det verkliga arbetslivet och där möta svensktalande och få öva sig i språket. Men det är dock inte självklart att det blir så när man som praktikant kommer ut i affären, lagret, köket, verkstaden eller någon annanstans. Det blir jobb från första början och inte så mycket tid för prat. Inget att bli förvånad över men vår erfarenhet är att språkinlärningen inte kan göras på en arbetsplats. Det är en mer individanpassad undervisning i olika stadier som krävs inför arbetslivet.
Vi har många kontakter, såväl i andra svenska kommuner som ute i Europa, som känner igen sig i detta. I Holland har man exempelvis tilldelat immigranterna en ”skolpeng” för att denne själv ska kunna finna bästa undervisningen och kunna ”betala för sig”. Det är inte alltid bättre i andra länder men det finns utrymme för att prova andra lösningar än de man är van vid! Det saknas här i det svenska systemet. Att lära vuxna ett andra språk är annorlunda än att undervisa barn i deras första språk. Det vet experterna men det märks alltför litet i den undervisning som vi deltar i här och nu.
Att förmedla dessa erfarenheter i en öppen diskussion genom en fri press är ett privilegium. Vi vill gärna vara en del av denna öppenhet i Sverige nu och i framtiden och vi vet att språket är vägen dit.
Därför har vi här framfört våra synpunkter och hoppas att organisationen, resurserna och arbetet för svenskundervisningen till invandrare (SFI) ska ses över.

Abdul Razzak Albakri

Bashar Ajam

Ahmed Alkhatib

Yaman Haj Darwish

Reham Dallal

Semhar Mohammednur

Läs mer: Skriv på Min mening
Gå till toppen