Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Tobias Lindberg: Trumps stål biter. Tillbaka.

Trump tar strid.Bild: Darron Cummings
Donald Trump sägs vara besatt av att vinna. Och likt stridslystna ledare i historien sätter han tilltron till stål. Istället för att satsa på växande näringar valde han i veckan att ge sig ut i kamp för den krympande amerikanska stålindustrin.
"Handelskrig är bra", twittrade presidenten och aviserade tullavgifter på 25 procent för stål och 10 procent för aluminium vid import till USA.
Marknadsreaktionen antydde vad åtgärden kan leda till ekonomiskt: de amerikanska stålbolagens aktier steg, medan börsen föll som helhet.
Knappt hade omvärldens handelsstrateger lyft sina tappade hakor förrän de började diskutera möjliga motåtgärder. EU, Kina, Kanada, Brasilien – på många håll skrivs nu listor över amerikanska produkter som kan beläggas med nya tullavgifter. Sådana lär inte minst riktas mot jordbruksprodukter, påpekar företrädare för USA:s bönder.
De inhemska konsekvenserna stannar knappast vid det. Stål- och aluminiumberoende företag varnar för att högre råvarupriser höjer produktionskostnaderna för alltifrån ölburkar och bilar till infrastrukturprojekt. Senast USA införde tullavgifter på stål – år 2002 – uppgav de indirekt berörda näringarna att närmare 200 000 jobb försvann.
Därtill kommer följderna bortom fronten i handelskriget. Protektionistiska nedslag ger ringar på vattnet. Om stål som tillverkats för den amerikanska marknaden börjar säljas till vrakpris i Europa kan det rent av bli tal om skyddsåtgärder i frihandelsvänliga Sverige.
Hela världshandeln kan i förlängningen hämmas av USA:s sällsynt illa valda strid. Det landet kan vinna för sin stålindustri är försumbart jämfört med allt som riskeras.
Trumps slag kan sluta i en insikt liknande den av fältherren Pyrrhus (318–272 f.Kr.):
En sådan seger till, och ekonomin är förlorad.
Gå till toppen