Mannen kom från en "bra familj" till skillnad från kvinnan. Med den typen av argument friade Solna tingsrätt för en tid sedan en man som åtalats för att ha misshandlat sin hustru. Att kvinnan dessutom gått till polisen istället för att först vända sig till mannens familj innebar enligt domskälen att kvinnans trovärdighet minskade "ytterligare".

Det är inte den friande domen i sig som är uppseendeväckande – misshandelsfall där ord står mot ord är många gånger svåra att avgöra. Det anmärkningsvärda är hur domen motiveras.

Hur kan en svensk domstol år 2018 döma baserat på en värdering av hur "bra" parternas familjer är? Ifrågasätta att en kvinna vänder sig till polisen? Eller spekulera över om kvinnan genom sin anmälan kanske försöker utnyttja mannens kärlek – eller "dumhet" – för att ta över hans lägenhet?

Svaret är det förlegade systemet med nämndemän i kombination med Centerpartiets dåliga omdöme. En omdömeslöshet som tvingade partiet att på söndagen gå ut i sociala medier och gång på gång försäkra att Centern "inte är för sharialagar".

Den åtalade mannen har två centerpartistiska nämndemän att tacka för att han friades. Juristdomaren, liksom den tredje nämndemannen, en moderat, ville döma för misshandel. Men vid två lika ska det för den åtalade fördelaktigaste utslaget väljas.

Efter att ha läst domen beslutade Lena Egelin, cheflagman i Solna tingsrätt, på måndagen att kalla till sig de båda nämndemännen för samtal. Centern meddelade för sin del att partiet inlett ett uteslutningsärende mot de två.

"Hårresande resonemang och värderingar som inte platsar i en rättstat. Dessa värderingar har ingen plats i vårt parti", skrev partiledaren Annie Lööf på Twitter.

Men åtminstone den kvinnliga nämndemannens hållning kan inte ha varit en överraskning för C.

I ett inslag i SVT:s Rapport inför valet 2006 förklarade Ebtisam Aldebe, i egenskap av riksdagskandidat för C, att Sverige bör införa särlagstiftning för muslimer, till exempel när det gäller skilsmässa. Den svenska lagstiftningen duger inte eftersom den "inte grundar sig på islamiska principer".

Särskilda lagar för muslimer borde även gälla inom arvsrätt, menade Aldebe. Då skulle en son ärva två tredjedelar medan dottern får nöja sig med en tredjedel. Skälet? En man – make, far, bror, son – har det ekonomiska ansvaret.

"Det är mannen som alltid ska ta hand om en kvinna", sade Centerkandidaten.

I ett öppet brev till Sveriges politiska partier inför samma val begärde hennes make Mahmoud Aldebe, då ordförande för Sveriges muslimska förbund, särlagstiftning för Sveriges muslimer i frågor om "äktenskap, skilsmässa, vård av barn, omhändertagande av minderåriga barn".

Trots detta brev, med dess krav på att anpassa svensk lagstiftning efter sharia, kunde Mahmoud Aldebe några år senare, inför valet 2010, ta plats på riksdagslistan för – Centerpartiet. Han kritiserades och lämnade då partiet.

Ebtisam Aldebe, som utöver uppdraget som nämndeman sitter i socialnämnden i Solna, kunde ändå kandidera till riksdagen även i detta val.

Systemet med nämndemän har ifrågasatts länge. Skandalerna har varit många: från sovande nämndemän till nämndemän som varit jäviga eller uttalat sig rasistiskt. En statlig utredning föreslog 2013 ett antal reformer, bland annat att juristdomare skulle döma ensamma i betydligt större utsträckning än idag.

Det vanligaste argumentet för nämndemännen är att de behövs för att garantera allmänhetens insyn i domstolarnas arbete och därmed stärka tilltron till rättssystemet. Men fördelarna måste också vägas mot nackdelarna med dagens system – att olämpliga eller okunniga lekmän friar eller fäller. Då är frågan om det räcker att lappa och laga.

Så länge systemet med politiskt utsedda nämndemän finns kvar, vilar hur som helst ett tungt ansvar på partierna att granska kandidaterna. Ett ansvar som Centern svikit.