Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Hela lönen, halva makten. Och trygghet därtill.

Finansminister Magdalena Andersson (S) lovar att hennes parti ska bli tuffare mot hedersvåld och -förtryck.Bild: Thommy Tengborg/TT
Det är självfallet en slump att rättegången i Köpenhamn om mordet på den svenska journalisten Kim Wall inleds på internationella kvinnodagen.
Ändå är det, som det heter, en händelse som ser ut som en tanke. Och som ger anledning till eftertanke.
Även i det jämställda Norden lever kvinnor farligt. Privat och – likt Kim Wall – i yrkeslivet.
Det finns urgamla föreställningar om vad kvinnor ska och inte ska göra, om vilka jobb som lämpar sig för kvinnor och vilka som inte gör det. Ofta handlar det om att vissa arbetsuppgifter anses vara för fysiskt krävande eller farliga för kvinnor.
Journalistiken är inte längre mansdominerad men fortfarande är de flesta krigskorrespondenter män. En förklaring är de risker som är förenade med att rapportera från fronten.
Utöver de faror som lurar på var och en som befinner sig på uppdrag i en krigszon måste kvinnor på ett helt annat sätt än manliga journalister även räkna med risken att utsättas för våld med sexuella motiv.
Men Kim Wall befann sig inte i någon krigszon. När hon klev ombord på uppfinnaren Peter Madsens ubåt en vacker sommarkväll i augusti förra året var det för att göra ett helt vanligt reportage om en lite udda människa, något av hennes specialitet som journalist, något hon gjort många gånger.
Ändå blev det hennes död.
Att försöka göra något allmängiltigt av ett så spektakulärt och udda rättsfall är oklokt. Men det går inte att komma ifrån att en kvinna i mötet med en man kan ha anledning att känna sig utlämnad, om inte annat så av fysiska orsaker. Den genomsnittlige mannen är större och starkare än den genomsnittliga kvinnan.
Alla vittnesmål om våld, sexuella övergrepp och mer eller mindre allvarliga trakasserier som framkommit under #metoo visar också med förfärande tydlighet att sådan oro inte är grundlös. För kvinnor är osäkerheten en del av vardagen – på jobbet, i skolan, i nöjeslivet, i föreningslivet, i hemmet.
Alla män? Absolut inte. Men för många.
I Brottsförebyggande rådets senaste trygghetsundersökning uppgav 30 procent av de tillfrågade kvinnorna att de kände sig mycket eller ganska otrygga ute i det egna bostadsområdet sena kvällar. 4,1 procent av alla kvinnor uppgav att de utsatts för sexualbrott 2016, en fyrdubbling från 2011.
Sverige har kommit långt när det gäller jämställdhet. Men mycket återstår fortfarande att göra.
I en intervju i Aftonbladet (7/3) medger finansminister Magdalena Andersson (S) att hennes parti tagit för lätt på hedersförtryck, hedersrelaterat våld och på dem som försöker begränsa kvinnors frihet. Exempelvis religiösa moralpoliser som gör sig breda i en del bostadsområden och talar om för kvinnor vad de får göra och hur de ska klä sig.
Socialdemokraterna vill nu förbjuda religiösa friskolor. "Skolan får aldrig vara en plats där det relativiseras eller sanktioneras att exempelvis flickor och pojkar åtskiljs på religiös eller kulturell grund", säger Andersson.
Med tanke på dessa nyvunna insikter borde den regering Andersson sitter i också se till att statliga myndigheter som Myndigheten för trossamfund, SST, inte finansierar och ger en plattform åt aktörer som förnekar eller förringar hedersvåld – som i fallet med det muslimska studieförbundet Ibn Rushds projekt mot islamofobi. Och att SST, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Allmänna arvsfonden slutar dela ut pengar till samfund, organisationer och grupper som särbehandlar kvinnor och flickor.
Jämställdhet börjar med trygghet. Men det handlar inte huvudsakligen om fler poliser och andra åtgärder för att stärka rättsväsendet, även om de är viktiga. Grunden för fysisk trygghet är i de flesta fall ekonomisk självständighet. En kvinna måste ha råd att lämna den man som slår. Trygghet är en plånboksfråga.
Kvinnor tar ett större ansvar för barnen, vilket går ut över yrkeslivet, vilket gör att kvinnors livsinkomst blir lägre än mäns, vilket leder till att de får lägre pension. Fortfarande.
Hela lönen, halva makten – så brukar målet för jämställdhetsarbetet sammanfattas. Och än är Sverige inte där.
Läs alla artiklar om: Internationella kvinnodagen
Gå till toppen