Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Vad visste statsministern? Dags för KU att klarlägga.

När visste statsminister Stefan Löfven (S) vad om it-haveriet på Transportstyrelsen?Bild: 11720
Det är inte alltid de bataljer som utkämpas i riksdagens konstitutionsutskott, KU, rör stora, principiellt viktiga frågor. Alltför ofta blir KU en arena för småskuret, partitaktiskt motiverat trätande.
Men när det nu är dags för granskning av regeringens hantering av Transportstyrelseskandalen är det allvar – viktigt på riktigt för svensk politik.
På torsdagen (8/3) inledde KU sin genomlysning av "Transportstyrelsens it-upphandling", den officiella beteckningen på ärendet. Det blev något av en mjukstart med en utfrågning av justitierådet Thomas Bull, som på regeringens uppdrag granskat hur upphandlingen gick till, från ax till limpa.
Senare i vår lär det bli hårdare puckar. Då är det dags för statsråden att inställa sig. Först två avpolletterade – tidigare infrastrukturministern Anna Johansson (S) och tidigare inrikesministern Anders Ygeman (S). Därefter försvarsminister Peter Hultqvist (S) och sist – och intressantast – förhören med statsminister Stefan Löfven (S).
Thomas Bulls utredning, som presenterades för två veckor sedan, identifierade tre huvudorsaker till att det gick snett:
*Transportstyrelsens arbete med informationssäkerhet var eftersatt sedan länge.
*Bedömningen av hur snabbt IBM skulle kunna ta över it-driften var helt orealistisk.
*Kommunikationen kring förändringen fungerade inte, vare sig inom myndigheten eller med andra berörda aktörer.
Thomas Bull lägger ansvaret för dessa brister i knät på myndighetens ledning och styrelse.
Men här finns också en politisk dimension och ett politiskt ansvar att utreda och utkräva. Och det är detta som KU nu ska ta itu med. KU finns för att granska om regeringen och ministrarna följer de lagar och regler som gäller för regeringsarbetet.
Ledningen för en statlig myndighet, en myndighet som behandlar uppgifter av vital betydelse för rikets säkerhet, bryter medvetet mot lagen. Följden blir att både rikets säkerhet och enskilda individers säkerhet äventyras när hemlig information görs tillgänglig för it-tekniker i utlandet, personal som inte genomgått sedvanlig säkerhetskontroll.
Och eftersom informationen kan ha fallit i orätta händer måste ansvariga myndigheter också utgå från att så har skett.
Hur regeringen hanterar en potentiell katastrof av denna dimension är inte en trivial fråga.
Två statsråd fick också gå som en följd av it-haveriet, Johansson och Ygeman. Ett tredje, Hultqvist, hängde löst länge.
Från de statsråd som sparkades har det inte hörts mycket till självkritik. "Jag har inget att skämmas för", sade Anna Johansson.
Anders Ygeman gav som förklaring till varför han inte informerat statsministern om den allvarliga läckan att han inte hittade någon lämplig lokal; "det här är information som man inte kan prata om på fikarasten eller i fikarummet".
Intressant i sammanhanget är när och hur regeringen fick veta vad som hänt.
I september 2015 informerade Säkerhetspolisen justitiedepartementet om vad Transportstyrelsen höll på med. I januari 2016 ska Ygeman ha fått kännedom om vad som hänt. I mars informerades försvarsminister Hultqvist. Men enligt den officiella historieskrivningen dröjde det till januari 2017 innan Stefan Löfven fick veta.
Till och med Emma Lennartsson, Löfvens tidigare statssekreterare och högra hand, hävdar att hon missade att berätta för sin chef efter att hon själv informerats.
Kunskap om att allt inte stod rätt till med Transportstyrelsens outsourcing fanns alltså på olika håll i regeringskansliet Rosenbad i upp till 480 dagar innan regeringschefen informerades om en så allvarlig händelse. It-haveriet blev ett informationshaveri.
Hur är detta möjligt i denna "samarbetsregering", som de rödgröna brukar kalla sig? Hur är det möjligt i någon regering? Inte ens de socialdemokratiska statsråden emellan tycks informationskanalerna ha fungerat.
Antingen var Löfven helt ovetande, precis som han säger. Det väcker frågor om hans förmåga att leda regeringen. Eller så visste han och har alltså försökt dölja sanningen för riksdagen, för allmänheten, för alla.
Detta måste klarläggas av konstitutionsutskottet.
Det ena alternativet är i grund och botten lika illa som det andra. Men väljarna måste få veta. Till syvende och sist handlar det om Stefan Löfven, Socialdemokraterna och regeringsfähigheten.
Gå till toppen