Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Låt våra äldre få välja det boende som gör att de känner sig trygga

Det är bra att vårda människor i hemmet men det måste finnas alternativ som korttidsboende när du är svårt sjuk och vill känna dig trygg. Det skriver Eva och Peter Belfrage.Bild: Kallestad, Gorm
Vi läste artikeln i HD (2/3) om Kaj Gunnarsson som ville till korttidsboende men skickades hem amputerad och blind. Vår mor/svärmor är just nu rullstolsbunden och helt beroende av hemvården cirka 11 gånger per dygn. Hon behöver hjälp med precis allt eftersom hon inte får stödja på den opererade foten och har en hel del andra sjukdomar. Idag är det biståndshandläggare inom hemtagningsteam som bestämmer att du ska vårdas i hemmet och eftersom man i samband med att man startade med hemtagningsteamen tog bort hälften av korttidsplatserna trots att det var lång kö till dem så är det i det närmaste omöjligt att få plats där. Duschkabinen hemma fungerar inte nu utan det ska vara färdtjänst till Stattenahemmet. Orken har inte funnits och det innebär att hon inte har duschat på fyra veckor.
Hennes enda önskan har varit att få tillbringa några veckor på korttidsboende där hon hade haft personal omkring sig hela dygnet och kunde känna trygghet tills hon kan ta sig runt med sin rollator hemma igen. Märkligt nog spelar det ingen roll vad den enskilde, anhöriga, sjukhuspersonalen eller ordinarie husläkare gjorde för bedömningar eller framförde som önskemål. Efter ett par dagar var det besök i hemmet av biståndshandläggarna som nu skulle se om det fanns fog för behovet ur deras synvinkel. Det blev ett förslag till avslag på ansökan om korttidsboende eftersom det är biståndshandläggarna i hemtagningsteamet som bestämmer och det verkar som om det endast är vård i hemmet som verkar gälla. Förslaget bemöttes och nu efter nära fyra veckor dyker ett beslut upp; Avslag. Detta beslut kan överklagas hos Förvaltningsrätten inom tre veckor.
Det är förstås inte möjligt att sätta livet och verkligheten på paus under alla dessa veckor. Om det är långa köer till korttidsboende vad gör man då? I Helsingborg startar man hemtagningsteam och skär ner på korttidsplatserna till hälften. Har man hemvård sedan tidigare ges inget extra stöd från hemtagningsteamet. Hemvårdsgruppen är fantastisk och gör ett otroligt bra jobb men det är de som får ta det tunga ansvaret för de som är svårt sjuka. De kan dock inte ge henne tryggheten av att ha personal omkring sig dygnet runt. Utredningen om hemtagningsteam säger att ”finansiering ska ske till 50 procent med minskning av korttidsplatser, 25 procent med av statliga stimulansmedel, 25 procentgenom att hemvården får mindre andel kunder med stora behov”. Det är de sista 25 procent som vi är mycket frågande till eftersom ansvaret för dessa behövande läggs på hemvården i många fall redan från början.
Biståndshandläggaren hävdar i beslutet om avslag att hemvårdspersonalen förutom vad man redan gör ska kunna: följa med till frisör, fotvårdare eller dusch på annan plats och då finnas till hands under tiden hon får sitt servicebehov tillgodosett. Följa med som ledsagare i färdtjänst om hon vill besöka anhöriga. Genomföra omvårdnadsinsatser hos anhöriga när hon besöker dem.
Hemvårdspersonalen verkade överraskade om vad som förväntades av dem. Vad som står klart för oss det är att ni behöver anställa fler människor inom hemvården om projektet med hemtagningsteam ska fortsätta. Det är bra att vårda människor i hemmet men det måste finnas alternativ som korttidsboende när du är svårt sjuk och vill känna dig trygg.
Beslutet om avslag fattas enligt Socialtjänstlagen, samma lag har även bestämmelser om att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Här nämns värdigt liv i form av insatser av god kvalitet, privatliv och integritet, gott bemötande samt självbestämmande, delaktighet och individanpassning. Begreppet välbefinnande i form av trygghet och meningsfull tillvaro.
Vem annars än den vårdbehövande kan känna om det finns upplevelse av trygghet eller delaktighet i besluten? Låt de äldre få välja det som gör att de känner sig trygga. Är våra föräldrar inte värda det?
Eva och Peter Belfrage
Gå till toppen