Kultur

Ann Lingebrandt: Färgernas harmoni på Höganäs konsthall

Det finns en skir lyster i Clara Gesang-Gottowts målningar, skriver Ann Lingebrandt.

"Gobeläng".

Clara Gesang-Gottowt

KONST. Höganäs konsthall. T o m 2/4.
Färg, helt och hållet färg. Men inte några sprakande, bjärta kulörer som gör mycket väsen av sig. Inte någon krämig kolorit pålagd i klatschigt virtuosa penseldrag. För att vara en konstnär vars verk framförallt byggs upp av färger är Clara Gesang-Gottowt en närmast självutplånande målare.
Hon tunnar ut sin färg så mycket det går, torkar med trasor, skrapar nästan helt och hållet bort den från duken.
När en solnedgång utgör motivet är det bara skiftningarna på den rosa himlen som återstår. När hon avbildar ett tyg blir det linnevävens grova gräng som ger mönstret.
Det är ett raderande av måleriet som på ett paradoxalt sätt framhäver själva måleriet. Pigmentens kvaliteter, materialets karaktär, det tekniska hantverket.
Resultatet blir en meditativ minimalism, ja, kanske till och med en färgens mysticism.
Formerna är sällanmer än prickar, duttar, linjer och vaga, utflutna skepnader. Vad Gesang-Gottowt däremot ägnar stor uppmärksamhet åt är ljuset. Det finns en skir lyster i hennes målningar. I ”Solkatt” tycks ljuset nästan fräta sönder dukens mitt. I de två verk som har tejpats upp direkt på konsthallens fönsterglas låter de lätt transparenta sidendukarna dagsljuset sila genom. Samtidigt samspelar de vackert med trädgårdsatriet utanför. Ja, det är överhuvudtaget en utställning som gör sig mycket fint i Höganäs konsthalls rum. Målningarna hänger så att de förstärker varandra och tillsammans bildar nya färgharmonier.
I en intervju i tidskriften 10-tal (nr 26, 2017) berättar Clara Gesang-Gottowt om ”behovet att kontrollera naturen och samtidigt besjäla den”. Och visst präglas hennes verk av just en förhöjd blick på naturens fenomen.
I den stora målningen med den anspråkslösa titeln ”Blå och orange” tycker jag mig se Monets näckrosor, utsuddade så att bara några färgfläckar blivit kvar. Andra gånger ger hon mer konkreta tolkningsanvisningar när hon döper verk till sådant som "Molndraperi", "Landskap genom ränder" eller "Trädgård". Det kan vara en poäng att låta fantasin leka med motiven innan man söker ledtrådar i titellistan.
Här finns en regnbåge som inte övertygar mig. Något platt blir också en större duk med något som liknar en månskära och stjärnor ristade med fingret där hon, tror jag, vill frammana ett barndomsminne. Men det är undantag.
Utan åthävor lyfter Clara Gesang-Gottowt fram det gåtfulla i det enkla och vardagsnära.
Gå till toppen