Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Jag skäms över att samhället tar så illa hand om sina sjuka och gamla

Till ansvariga sjukvårdspolitiker i Region Skåne och ansvariga chefer på Region Skånes största sjukhus, lasarettet i Lund, vill jag påpeka att landet eller regionen inte befinner sig i krig. Det skriver Bo Sjögren. Bilden visar Lunds universitetssjukhus dit skribentens hustru ännu väntar på att få en tid.Bild: Nelly Herzberg
Min hustru har på ålderns höst drabbats av Parkinsson. Hon har nu under drygt ett års tid försökt att få en tid för ny uppföljning av sin läkare. Senast vi fick tillfälle att prata med hustrus läkare på Neurologimottagningen i Lund var för 6 månader sedan. Då ringde läkaren upp under sen kvällstid. Vilket han för övrigt alltid gör vid de sällsynta tillfällen han hör av sig. Vid detta tillfälle utlovades att, läkaren i fråga, skulle dra samman Neurologiteamet för en genomgång. Sedan dess har vi inte hört av honom. Utöver detta hördes från mottagningen ingenting och ingenting och ingenting.
Efter ett otal påstötningar, bland annat med hjälp av hemvårdens sjuksköterska hörde vi till slut av Neurologiteamet då hustrun fick en kallelse för genomgång i mitten av februari månad i år. Mindre än 24 timmar före besöket fick vi besked om att det var inställt på grund av inläggningsstopp. Ny tid för besöket exakt en månad senare gavs, det vill säga i mitten av denna månad.
Konsekvensen av detta blev att annan planerad aktivitet, för att ge mig som anhörig tillfälle till den avlastning jag så väl behöver, fick skjutas framåt. Med en gnagande känsla av oro över ifall detta nya löfte verkligen skulle kunna hållas anade jag dock det värsta. Och mycket riktigt. I dag en vecka före besöket ringer man och lämnar återigen besked om att man inte får lov att lägga in min hustru, utan ber att få återkomma med en ny tid.
Till ansvariga sjukvårdspolitiker i Region Skåne och ansvariga chefer på Region Skånes största sjukhus, Lasarettet i Lund, vill jag påpeka att vad jag förstår, eftersom jag nogsamt följer samhällsutvecklingen i såväl dagstidningar som i radio och TV, så befinner sig inte landet eller regionen i krig. Några större katastrofer, jordbävningar, olyckor, bränder, tsunamis, eller liknande har heller inte inträffat. Vi befinner oss helt enkelt i ett läge som får betecknas som ganska lugnt och som man avundas oss i andra delar av världen. Om det är så nu, hur tror ni då det blir i ett förändrat läge med en sjukvård utan några som helst marginaler i den normala vardagen.
Den situation som sjukvården i Region Skåne befinner sig i med platsbrist, sköterskebrist och läkarbrist är helt enkelt egentillverkad – av bristfällig planering, avsaknad framsynthet och felprioriterade resurser. Skapat av budgetfokuserade och käbblande politiker och ansvariga tjänstemän, med bristfällig helhetssyn och oförmåga till samarbete, långt i från all rimlig verklighetsuppfattning och i avsaknad av helhetsansvar inför den befolkning man har att hjälpa och stå till ansvar inför.
Men skatten vill ni fortfarande ha in ograverad, ända in i döden och en bit därefter.
Själv skäms jag över att det samhälle jag medverkat till att bygga upp, så illa tar hand om sina gamla och sjuka, och över den känsla av vanmakt som ansvariga politiker och tjänstemän ingjuter hos den som behöver hjälpen.
N borde skämmas ögonen ur er!

Bo Sjögren

Make och Anhörigvårdare, snart 72
Läs mer: Skriv på Min mening
Gå till toppen