Miljöpartiet är precis som Moderaterna påstår ett ungt parti (Aktuella frågor 6/3). Vårt parti växte fram ur 1970-talets sociala rörelser för miljö, jämställdhet och fred. Det bildades för att de etablerade partierna inte kunde presentera svar på de stora utmaningar som Sverige stod inför. Kärnkraften var den stora frågan då.

Mycket har förändrats. Miljöpartiet sitter i regeringen och kärnkraften håller på att avvecklas. Men andra saker är precis som förr. När det gäller miljöförstöring sticker Moderaterna fortfarande huvudet i sanden.

Det tre moderaterna Carl Johan Sonesson, Anna Jähnke och Pontus Lindberg för fram exempel på att världen blivit en bättre plats. Ozonlagret läker, sjöhästarna återvänder till Themsen och svavelutsläppen minskar. Men det är inte något som har skett av sig själv.

Världens länder enades i en historisk politisk överenskommelse om att successivt förbjuda ämnen som skadar ozonlagret.

Themsen förklarades delvis död på 1950-talet, men genom ett aktivt lobbyarbete från den engelska miljörörelsen, målmedvetna politiska reformer, stora investeringar och skydd av utrotningshotade arter har vattenkvaliteten i Themsen förbättrats.

Svavelutsläppen har minskat dramatiskt som ett resultat av skärpta EU-regler.

När Moderaterna nu hyllar de politiska reformer som har lyckats vända de negativa trenderna för ozonlagret, vattnet i Themsen och svavelutsläppen, är det märkligt att de inte ser samma behov när det gäller klimathotet.

I själva verket är det Moderaternas konservatism som i vägen för en nödvändig utveckling. Partiet vill bygga ut motorvägar precis som hittills alltid skett, som vore det en naturlag att bilar måste få ta plats.

Moderaterna säger att de har utvecklat partiets politik i takt med tiden. Det är lustigt, moderater tycks bara intresserade av teknisk utveckling när det gäller bilar. Ny teknik för höghastighetståg och modern spårväg får tvärt nej.

I Miljöpartiet välkomnar vi utveckling. Vi är övertygade om att med teknologiska framsteg är det möjligt att skapa en bra vardag där det är lätt att leva klimatmässigt hållbart. Men för det behövs politiska reformer. Det måste bli lätt och billigt för människor att leva miljövänligt och det måste kosta mer att förstöra vår planet. Därför måste järnvägen byggas ut, bekväm och effektiv kollektivtrafik finnas i städerna och flyget betala för sina utsläpp.

Men teknikutveckling sker inte i ett vakuum. Nya produkter kan bara hjälpa till att lösa klimatkrisen så länge de är lönsamma för företagen att satsa på.

Näringslivet behöver tydliga spelregler. Därför vill Miljöpartiet fasa ut alla fossila bränslen för fordon till 2030 och införa miljözoner i städerna. Tillsammans med regeringens bonus malus-system, som innebär att nya bilar med låg klimatpåverkan får en premie som finansieras av en höjd skatt på bilar med höga utsläpp, gör att bilindustrin motiveras till att utveckla miljövänligare fordon.

Tack vare Klimatklivet, regeringens investeringsstöd till lokala och regionala åtgärder som minskar utsläppen av koldioxid och andra gaser som påverkar klimatet, har det skett en kraftig utbyggnad av laddstolpar för elbilar och medfört fler tankstationer för biogasbilar. Just elbilar är något som Carl-Johan Sonesson, Anna Jähnke och Pontus Lindberg nämner som en räddning för klimatet – ändå sade deras parti nej till Klimatklivet.

Klimathotet ställer stora krav på landets beslutsfattare. Politiker måste våga peka ut i vilken riktning samhället ska gå. För Miljöpartiet finns det inga oklarheter. Fossilsamhället måste bli en parentes i människans utveckling.

Ett samhälle i samklang med naturen är möjligt. Men då krävs det att vi vågar agera nu.

Utan tydliga politiska besked händer inget. Se bara på sjöhästarna i Themsen.

Märta Stenevi (MP)

kommunalråd i Malmö

Marcus Friberg (MP)

kommunalråd i Helsingborg

Emma Berginger (MP)

kommunalråd i Lund