Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Hög tid för tuffare krav på trossamfund.

Statsrådet Alice Bah Kuhnke (MP) och utredaren Ulf Bjereld vid tisdagens pressträff.Bild: Hossein Salmanzadeh/TT
Det ska ställas hårdare krav på trossamfund som vill ha statligt stöd, föreslår en statlig utredning som på tisdagen (13/3) överlämnades till regeringen.
Till exempel ska samfund som rättfärdigar våld i nära relationer, som främjar tvångsäktenskap eller våldsbejakande extremism inte kunna få statliga bidrag. Samma sak gäller samfund som ger uttryck för missaktning mot andra med hänvisning till kön, etniskt ursprung, tro eller sexuell läggning.
Självklarheter, kan tyckas, och om sådana krav nu också skulle bli lag är det inte en dag för sent.
Motsvarande kriterier bör också gälla när andra myndigheter, som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Allmänna arvsfonden, eller kommuner beviljar bidrag till olika organisationer och projekt.
Fast den centrala frågan är trots allt inte när staten har rätt att vägra religiösa samfund bidrag, utan varför trossamfund över huvud taget ska vara berättigade till statligt stöd.
Att besvara den frågan ingick inte i utredarens uppdrag, men ett svar ges ändå: det handlar om religionsfrihet. Men mer om det senare.
Systemet med statsbidrag till trossamfund går tillbaka till 1971. Det nuvarande regelverket är från år 2000. Det ger utöver bidrag på totalt omkring 80 miljoner kronor årligen samfunden hjälp att via Skatteverket ta in avgifter från sina medlemmar.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan bidragen infördes. Sverige är idag mångkulturellt och mångreligiöst i en helt annan utsträckning än då. Desto större anledning för staten att inte lägga sig i livsåskådningsfrågor, vad människor tror eller inte tror på, och att så långt det bara går hålla sig utanför hur olika samfund ordnar sitt inre liv.
Samfunden är en del av det civilsamhälle som – åtminstone i teorin – ska stå fritt från staten, i vissa fall tjäna som en motvikt till staten. Då kan det inte vara beroende av statliga bidrag.
Men visst går det att hitta argument som talar för den typ av generella bidrag till trossamfunden som det här är frågan om.
De samfund som får bidrag samlar inte sällan invandrare eller personer med invandrarbakgrund. Att staten då stöttar dessa religiösa samfund ekonomiskt kan ses som ett sätt att främja integrationen, en gest: er tro är förvisso inte majoritetens tro men även ni är en självklar del av gemenskapen.
Det ska heller inte uteslutas att de demokratikrav som utredarna föreslår på sikt påverkar samfunden. Inte minst för att kraven kan fungera som välbehövligt stöd och uppmuntran till reformsinnade krafter bland de troende. Det är i så fall också en god sak.
Det är dock inte så utredaren, den djupt religiöse socialdemokraten och statsvetarprofessorn Ulf Bjereld, resonerar när han oombedd svarar på frågan vad stödet är bra för.
För honom handlar det alltså om religionsfrihet. Stödet är tänkt att kompensera för den särställning Svenska kyrkan har i Sverige. Bidragen är nödvändiga, hävdas det, för att inget trossamfund ska ges "en i förhållande till staten särskilt fördelaktig ställning i samhället".
Men att som utredaren göra gällande att det statliga stödet ger "någorlunda lika förutsättningar att bedriva en religiös verksamhet" är inte trovärdigt. 80 miljoner räcker knappast för att uppväga den dominerande position Svenska kyrkan har av politiska, ekonomiska och inte minst historiska orsaker.
Tyskland ger inget särskilt stöd till trossamfund, konstateras i utredningen. Samma sak gäller de flesta västeuropeiska länder. I Frankrike är det enligt lag förbjudet för staten att finansiera religiösa samfund. Skulle religionsfriheten av den anledningen vara beskuren i dessa länder? Knappast.
Frågan om statens stöd till trossamfund ska vara kvar förtjänar ett bra, genomtänkt svar.
Men det kräver en annan utredning. Lämpligen ledd av någon som inte likt Bjereld har så uppenbara egna intressen i frågan.
Gå till toppen