Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Ingrid Runsten: "Ställ den frågan och någon ropar på vårdnadsbidrag."

Kvinnor tar fortfarande ut det mesta av föräldraledigheten.Bild: Hasse Holmberg / TT
Är det tjatigt att skriva om den 8 mars efter den 8 mars? Men så är det ju också genom envist upprepande av krav som saker har förändrats. Kvinnodagen är en påminnelse om det. Så fortsätt tjata, ännu återstår rätt till både arbetsliv och liv, till jämställdhet utan att behöva slita ut sig.
Det största som hänt under året – under många år – är #metoo. En rörelse som föddes under hösten och som nu går vidare i konkreta krav. Den 6 mars skrev initiativtagare bakom olika svenska #metoo-upprop en debattartikel i DN och överlämnade krav på åtgärder till jämställdhetsministern.
Sexuella trakasserier blir aldrig mer något som offren förväntas tala tyst om.
Den 8 mars lyssnade jag på ett föredrag på Helsingborgs stadsteater. Emma Severinsson, historiker och lärare i modevetenskap, gick igenom feminismens historia. Med början i 1700-talet när kvinnor protesterade mot att idéerna om jämlikhet enbart utgick från broderskapet.
Men det var först på 1900-talet som kvinnor efter kamp och hårt motstånd fick rösträtt och lika arvsrätt. På 60- och 70-talet handlade kraven om yrkeslivet, om daghem och föräldraförsäkring.
Till den listan kan läggas utbyggd välfärd och äldreomsorg. Synen på kvinnan som självklar och gratis vårdare kunde börja ändras.
Ändå lever den envist kvar. Det är bara att titta på statistiken över uttaget av föräldraförsäkring, över deltidsarbete, över hemarbetets fördelning och över vilka som är anhörigvårdare.
Kvinnor tar större ansvar för livspusslet. För barn och för gamla föräldrar. Lägg till det att kvinnor ofta vårdar och tar ansvar för andra även på jobbet. Det är en kombination som får kvinnor att gå sönder. Vilket leder till långa sjukskrivningar, risk för utslagning från arbetslivet och sämre pensioner. Samt brist på sjuksköterskor, undersköterskor, lärare, socionomer …
Av ett reportage i tidningen (11/3) framgår att 2016 blev 33 000 svenskar sjuka av stress, mer än dubbelt så många som för tio år sedan. Två av tre drabbade är kvinnor och ofta blir de sjuka någonstans i 30-årsåldern.
Med utbildning och jobb på plats och kanske också de efterlängtade barnen. Med rätt att njuta av hela livet – arbetslivet och det andra – går kvinnor istället sönder. Hur länge ska vi acceptera det?
Ställ den frågan och någon ropar på vårdnadsbidrag. Tala om inkomstskillnader mellan kvinnor och män och någon vill försämra föräldraförsäkringen.
Siri Steijer, programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på tankesmedjan Timbro, kallade i en debattartikel i Aftonbladet föräldraledigheten för ”en honungsfälla för kvinnor” och föreslår att den halveras. Om barnen lämnas på förskolan när de är åtta månader förlorar kvinnor inte längre lika mycket på att föda barn.
Som om livet bara vore arbetslivet.
Som om arbetslinjen vore allt och resten mest flum.
Kräv istället en jämställd fördelning av såväl det obetalda arbetet som föräldraledigheten. Gör arbetslivet mer flexibelt och korta arbetstider som en väg till ett hållbarare arbetsliv där ekvationen liv och jobb går ihop.
Gör ett tillägg på kravlistan: rätt till jämställdhet utan utbrändhet.
Gå till toppen