När Peter Madsens ubåt försvann i Öresund natten till den 11 augusti förra året var det inledningen på en nästan ofattbar historia som vi ännu inte sett slutet på. Det förstod jag inte då. Det var en något udda händelse som jag trodde skulle vara uppklarad på några timmar. Men en försvunnen ubåt i sundet är en försvunnen ubåt i sundet. Så vi skrev.

Jag har haft förmånen att kalla journalistyrket mitt eget i mer än ett decennium. Under dessa år har jag bevakat och rapporterat om det mesta. Jag har arbetslett reportrar vid terrorattentat och fler världsomvälvande händelser än jag kan räkna upp. Jag har hanterat och värderat nyhetstips som fått nackhåren att resa sig.

Jag har bevittnat maktmissbruk och förtvivlan, men också upprättelse efter reportrars oförtrutna arbete. Jag kan ärligt säga att jag har arbetat med och arbetar med några av Sveriges bästa journalister.

Inget av detta kunde förbereda mig eller mina kollegor på Kim Walls öde.

Som journalist i ett pågående nyhetsläge har du mycket att ta hänsyn till. Snabbheten. Du ska vara först. Men du får inte ha fel.

Som granskare granskas du. Det ska du kunna hantera. Det är jobbet. Jag är stolt över hur vi dagligen hanterar denna balansgång.

Att berätta för er läsare om svårförklarliga händelser utan att gå över gränser och kränka de pressetiska regler vi har åtagit oss att följa, är en yrkesstolthet jag vet att alla vi på HD och Sydsvenskan håller högt.

När Kim Walls fruktansvärda öde började rullas upp ställdes detta på sin spets. Vad hade hänt, vad var sanning, vad var spekulation och hur mycket skulle vi berätta?

Vi ska inte väja för det svåra. Vi ska inte förtiga väsentliga fakta som kan hjälpa våra läsare att förstå en händelse eller ett skeende. Djävulen sitter i detaljerna, på gott och ont. Så hur ohyggligt något än är kan det ibland vara relevant och nödvändigt att berätta.

Det här har varit en särskilt svår utmaning när det kommer till rapporteringen om Kim Wall. För varje vändning historien tagit har vi ställts inför nya pressetiska dilemman. Vid ett flertal tillfällen har det varit nödvändigt att berätta. Även detaljer.

Samtidigt.

Det finns en gräns.

Begreppet ansvarig utgivare är en juridisk konstruktion, men innehåller så mycket mer än själva orden.

Det handlar inte bara om att avgöra vad vi kan och får berätta, utan också vad vi bör berätta – av respekt för offer och närstående, men också för att mängden ohyggliga detaljer kan ta fokus från sakfrågan. Nyfikenhet är inte detsamma som allmänintresse.

Våra uppdrag är många. I detta fallet att beskriva det obeskrivbara. Min övertygelse är fast. Det gör vi inte genom att hänge oss okontrollerat åt den fasansfulla detaljrikedom som finns i detta och många andra rättsfall.

Vi kommer inte att beskriva varje detalj, men vi ska göra vårt bästa att förklara för er läsare vad som hände den där natten och ge det ett sammanhang.

Rättegången mot Peter Madsen fortsätter på onsdag 21 mars. HD och Sydsvenskan är på plats och rapporterar direkt.