Annons

Annons

Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Det är uppenbart att det idag finns kommuner som ägnar sig åt såväl ålders- som könsdiskriminering.”

Alla kvinnor som är politiskt engagerade bör gå samman över partigränserna och driva den kvinnofråga som en Det skriver Annika Rejmer, docent i rättssociologi vid Uppsala universitet.

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Efter att nu under fem års tid ha följt en anhörig via hemtjänst till äldreboende känns 1980-talets äldreomsorg som en hägring, skriver Annika Rejmer.

Bild: Aline Lessner

Annons

Föreställ dig att du kommer till förskolan för att hämta ditt barn eller barnbarn. Blöjan som barnet bär luktar illa. Barnet är hängigt och håglöst eftersom personalen varken har haft tid att hjälpa till med matning eller att låta barnet komma ut i friska luften. Barnets kläder är dessutom fläckiga av tappra försök att äta själv. Det gick sådär, intorkade matrester ligger på golvet.

Ovanstående situation är sannolikt inte en realitet för förskolebarn i Sverige. Enligt min erfarenhet kan det däremot vara det för alla som har kommunal äldreomsorg.

Jag arbetade inom äldreomsorgen på 1980-talet. Då fanns lokalvårdare som städade varje dag. Då hölls äldres personliga hygien på samma nivå som genomsnittssvenskens. Då fanns personal som kunde hjälpa till vid måltiderna, toalettbesök och vid byte av inkontinensskydd. Vid ”olyckor” fanns resurser för klädbyte och uppstädning. Efter att nu under fem års tid ha följt en anhörig via hemtjänst till äldreboende känns 1980-talets äldreomsorg som en hägring.

Annons

Annons

Enligt socialtjänstlagen ska socialtjänsten främja allas sociala trygghet. Att som min anhöriga få hjälp av 23 olika personer som arbetar inom hemtjänsten under en sommarvecka skapar inte social trygghet även om de bara stannar tre minuter åt gången.

Dagens situation gör att inte heller de bestämmelser i socialtjänstlagen som specifikt rör äldre uppfylls. Ett exempel är bestämmelsen om att alla äldre har rätt att leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Vem kan känna värdighet och välbefinnande när inte ens behoven av dryck, mat, hygien och frisk luft tillgodoses?

Att äldreomsorgen inte lever upp till lagstiftningen blir än tydligare på äldreboendena. Enligt socialtjänstlagen ska de som bor på äldreboende kunna välja när och hur stöd och annan lättåtkomlig service ska ges. I verkligheten kan det fungera på ett helt annat sätt. Den som inte själv kan och som saknar påstridiga anhöriga, blir utan. Det leder emellanåt till törst, svält och en plågsam död. Allt detta är inget nytt – larmrapporter publiceras med jämna mellanrum. Till exempel har Yngve Gustafsson, senior professor i geriatrik vid Umeå universitet, larmat om att 75 000 äldre är allvarligt undernärda och att 15 000 av dem riskerar att dö av svält. I Sverige 2018.

Det intressanta är att larmrapporterna inte leder till förändring. Det kan förklaras utifrån olika perspektiv, som könsmaktsordningen.

Eftersom kvinnor lever längre än män är det främst kvinnor som har hemtjänst och som bor på äldreboende. Att det inte sker någon förändring kan då förklaras av att äldreomsorg är en kvinnofråga och därför ses som underordnad och oviktig. Yngve Gustafssons forskning visar att mäns hälsoproblem utreds och behandlas medan kvinnor får nöja sig med symptomlindring.

Annons

Annons

Att bristerna inom dagens äldreomsorg inte åtgärdas kan också ses utifrån ett rättsligt perspektiv. Av diskrimineringslagen framgår att socialtjänsten inte får diskriminera, med undantag för ålders- och könsrelaterade behov. Behovet av dryck, mat, hygien och frisk luft är varken köns- eller åldersrelaterat. De är grundläggande mänskliga behov och faller därmed utanför undantagen. Det innebär att socialtjänsten ska tillgodose dessa behov om kommuninvånaren, oberoende av kön och ålder, inte själv kan tillgodose dem. Därför går det också att ställa den kommunala service som ges inom barnomsorgen mot den som ges inom äldreomsorgen när det gäller grundläggande mänskliga behov. Här är det lätt att konstatera att äldre diskrimineras.

Förskolebarn som inte kan dricka, äta och sköta sin hygien får hjälp. Det får inte alla äldre.

Det är uppenbart att det idag finns kommuner som ägnar sig åt såväl ålders- som könsdiskriminering. Hur är det möjligt? Enligt min erfarenhet handlar det dels om okunskap, dels om att kommunpolitikerna tycks ha glömt bort sitt uppdrag – att fungera som kommuninvånarnas yttersta skyddsnät.

Alla kvinnor som är politiskt engagerade bör gå samman över partigränserna och driva den kvinnofråga som en värdig äldrevård faktiskt är.

Ansvariga instanser som DO, Socialstyrelsen, SKL och länsstyrelserna bör förtydliga innebörden av diskrimineringslagen och dess relation till socialtjänstlagen och klargöra vilka krav dessa lagar ställer på kommunernas äldreomsorg och se till att de efterlevs. Först då kan hägringen om en välfärdsstat för alla bli verklighet igen.

Annika Rejmer

Annika Rejmer är docent i rättssociologi vid Uppsala universitet och undervisar socionomer i juridik.

Annons

Annons

Till toppen av sidan