Få vet vem justitierådet Kari Kuusiniemi är. Det är mannen som kanske punkterar den infantila mediebilden av att det bara är naiva och sentimentala stadsbor som vill skydda vargen. Finlands högsta förvaltningsdomstol har av EU-domstolen begärt en förhandstolkning av EU:s art- och habitatdirektivs artikel 16 – den som både licensjakt och skyddsjakt av varg, som "djurskydd", grundar sig på även i Sverige.

Fallet handlar om skyddsjaktsbeslut för sju vargar i Finland, huruvida det var lagligt att ge tillstånd att skjuta bort ett helt revir som ”skydd av arten”. I och med att svenska jakttidningar har rapporterat om detta kan man anta att det kan bli en riktig juridisk bomb. Pinsamt, däremot, är att ingen berättar detta för allmänheten.

När EU–28 enas om ett direktiv ska alla länder följa syftet med direktivet. EU-rätten står över den nationella lagen om denna går emot EU-direktivet. Vi vet detta från flyktingmottagandet. Sverige har pekat finger mot andra länder som inte rättar sig efter det här.

När det gäller strikt skyddade djurarter så gäller art- och habitatdirektivet i alla EU-länder och syftet är tydligt: natur har ett egenvärde. Hotade djur och deras livsmiljö ska skyddas oavsett människans aktiviteter och vilja. Vattensalamandern är skyddad, kommunala byggplaner får inte hota den. Och den som plockar fredade orkidéer på östkusten får polisen efter sig.

Men när det gäller den fredade vargens rätt att existera i sin livsmiljö har Sverige tillåtit licensjakt, skyddsjakt och att djuren trängs in i ett begränsat område. Det har blundats för tjuvjakt och för att hela landet norr om Gävle har förklarats som vargfritt. Vargfrågan har behandlats som viltjuridik och inte som naturskyddsjuridik. Det är till och med olika ministrar som ansvarar för detta – miljöministern hanterar vattensalamandern, jordbruksministern vargen.

Vår egen regeringsform kräver objektivitet och saklighet av myndigheter som utövar makt i landet. De får inte låta särintressen påverka sina beslut och domar. Trots att vargfrågan varit på tapeten i tio år och EU-kommissionen också öppnat ett fall mot Sverige, så har inga svenska domstolar hämtat in en EU-tolkning.

I sommar får Sverige dessutom en ny förvaltningslag. För första gången skrivs här in en viktig juridisk princip som redan finns inom EU-rätten: proportionalitetsprincipen, att medel för att uppnå ett syfte måste vara rimligt. Det är inte proportionellt att decimera 10 procent av den fredade vargstammen varje år för att ”skydda arten”. Eller att ett tusental jägare anmälde sig till skyddsjakten av den ensamma tiken Grimma i Södertälje i vintras, 250 av dem utlänningar.

Varken rimligt, artskydd eller rättssäkert.