Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Landskrona

Min mening: Rätlinjigt och vinkelrätt i hamnen

Nu närmar sig byggandet på Jönsaplan slutfasen och det är fantastiskt att se hur allt utvecklar sig i rätt riktning.

Så här ska hotellet och bostadshusen se ut när de är klara. Illustration: Jais Arkitekter
Inte en avvikelse från det rätlinjiga och vinkelräta så långt ögat kan se, jag befinner mig dagligen och stundligen rätt nära så mitt öga kan inte ta fel. Nej, det är funktionalistiskt fyrkantigt, såväl bokstavligt som bildligt.
Huskropparnas välavvägda modernistiska estetik harmonierar fullständigt med husen i Nyhamn och, inte minst, med kvarteret Falken. Jönsaplan och kvarteret Falken kommer liksom på ett sublimt sätt i symbios med varandra.
Dock saknas något som ger den ultimata upplevelsen av en sammanvävd och välavvägd modernistiskt estetik och rationalitet och det är en huskropp av samma dignitet som polishuset på Rådhusgatan. Hade detta, med sin renodlat vackra och avskalade minimalistiska arkitektur, kunnat byta plats med Sofia Albertina, Tranchellska huset eller Bergsöehuset hade Jönsaplan för all framtid framstått som ett eftersträvansvärt exempel på framåtsyftande stadsplanering i början av det tjugoförsta århundradet.
Men kanske det är möjligt att på något sätt få dessa uttryck av en föråldrad och överdrivet ornerad arkitektur att försvinna, i vart fall ur synfältet. Varför inte klä in dem i något passande täckande material så man slipper se deras störande fasader? Då förstör de ju inte helhetsintrycket av en modernistiskt funktionell mötesplats som har en potential i dignitet med piazzan framför Dunkers kulturhus i Helsingborg.
Ja, det är med glädje man kan konstatera att Landskrona äntligen slagit in på den väg som Helsingborg sedan decennier beträtt – att se till så att stadens waterfront ges en så kongenialt enhetlig arkitektonisk utformning som möjligt. Och nu fyller Helsingborg igen den sista luckan i pusslet när äntligen den gamla tågfärjestationen försvunnit och håller på att ersättas av en välbehövd och estetiskt välballanserad konferensanläggning.
Det enda jag inte kan begripa är Helsingörsbornas något negativa respons på Helsingborgs vällovliga strävanden. Man för fram att det enda verkligt positiva med Helsingborg är utsikten utöver Öresund.
Men danskar har alltid varit lite speciella. Vad jag kan förstå så utbildas, av någon outgrundlig anledning, arkitekterna där vid konsthögskolor och inte, såsom i Sverige, vid tekniska högskolor…
Jan Nilsson
Gå till toppen