Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Elina Pahnke: Sanningen är idiotisk

Elina Pahnke ser lögnen skildras i "Idioterna" på Helsingborgs stadsteater och undrar om vi inte borde se närmare på sanningen också.

Den här tiden proklameras ofta som post-sanningens era. Trolltiderna. Att vår vanliga skepsis mot det förljugna förfallit till förmån för alternativa medier, läs rasistiska, och att fakta allt oftare ser sig besegrad av spektakulära lögner.
Som en följd av detta har källkritiken seglat upp som ett modeord på nytt. I sin nyutgivna bok ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” avslöjar Jack Werner lögnen om att just vi, i vår tid,skulle sticka ut med att vägra sanningen.Det som skiljer vår tid från våra förfäders är istället möjligheterna att visa upp våra tillkortakommanden, att offentligheten genom nätet idag är större. Jack Werner hävdar att vi inte har blivit dummare, utan att vi gör vad vi alltid har gjort, vi tror på de lögner som passar in i vår världsbild.
För hundra år sedan talade en annan källkritikens guldgosse om nödvändigheten av att se igenom känslomässiga manipulationer. Den tyska dramatikern Bertolt Brecht gjorde det till sin sak att revolutionera teatern genom vad han kallade förfrämligande. Han motsatte sig vad han ansåg vara den borgerliga teatern, där publikens inlevelseförmåga blev synonymt med det okritiska. Grät huvudrollsinnehavaren gjorde så också publiken, vilket Brecht ansåg farligt. Istället för emotionell påverkan ville han se kulturen som en arena för social förändring och intellektuell debatt och började experimentera med att krossa den osynliga väggen mellan publik och skådespelare.
Det gör också skådespelarna i nytolkningen av Lars von Triers ”Idioterna” som just nu spelas på Helsingborgs stadsteater. De står för lögnen, de hävdar den genom att kliva in och ut ur sina roller. Pjäsen är en lek med Lars von Triers idiotkoncept i filmen från 1998 och på samma gång med skådespeleriet som sådant. I pjäsens pamflett skriver dramaturgen Tom Silkeberg att om originalidioterna sökte sanningen så söker hans uppsättning istället lögnen, att visa upp den för publiken i all sin förljugenhet, att avslöja den.
Men där Brecht talade om teatern som en möjlig skådeplats för politisk förändring, ett sätt att nyktert se igenom det som presenteras som objektiv sanning, är teateruppsättningen av ”Idioterna” någonting annat. Här pumpas det ut så många lögner att publiken till slut inte vet vad som är vad, det uppstår en kollektiv förvirring. Jag är inte helt säker på till vilken nytta.
Även om originalet, Dogmafilmen, arbetar mer småskaligt, är den på många sätt mer politiskt progressiv i sitt sätt att ifrågasätta den borgerliga medelklassvardagen som det enda möjliga sättet att leva.
Idag känns filmen aningen ofräsch i sitt sätt att tala om idioter, eftersom den alternativa verklighet de bestämmer sig för att simulera är de funktionsnedsattas, men som politiskt projekt kan det ändå sägas radikalt att vägra de borgerligas strävan efter normalitet.
Politiskt intressant hade varit att, vid sidan av allt viralgranskare som Jack Werner kan slå hål på också ifrågasätta vad vi ser som objektiva sanningar.
Dunkers nosar på detta i torsdagens temavisning av sin utställning om Helsingborgs historia. Med hjälp av tre exempel, däribland en kruka med silvermynt som enligt utsago grävts ner av en man vid namn Knud som flydde det skånska kriget och drog till Danmark, visar de vilka luckor som finns i deras information. De vet egentligen inte om krukan var hans, det som presenteras som sanningar är inte nödvändigtvis det, ibland återstår det bara att gissa. I det fallet spelar det kanske mindre roll om krukan var Knuds eller någon annans. Där fungerar den som förklaring till ett skeende. Låt oss istället se närmare på de sanningar som styr våra liv.
I Brechts anda hade jag gärna sett att fler utforskade den borgerliga manipulation som dagens samhälle ändå måste sägas vara. Det är lättare att avslöja fejknyheter än att ifrågasätta vad hela samhällssystem består i. Jag hoppas att jag kan säga, utan att bli klassad som ett av de troll som sprider lögner i Jack Werners bok, att det inte bara är lögner som behöver genomskådas, utan också sanningar. En sådan är det ekonomiska system vi tar för givet. De som fogligt upprätthåller dagens kapitalistiska system viralgranskas aldrig. De anses inte leva i en politisk lögn. Men de som ifrågasätter sin egen exploatering, som tror på en annan sanning, blir anklagade för att vara idioter.
Gå till toppen