Kultur

Elva kvinnliga ledamöter i Akademien – på 232 år

Selma Lagerlöf.Bild: No Byline
Selma Lagerlöf var den första. Hon satte sig på stol nummer 7 den 20 december 1914. Då hade det gått 128 år sedan Svenska Akademien grundades, och 114 manliga ledamöter hade redan hunnit sitta in stolarna i Börssalen.
Efter Selma Lagerlöf har ytterligare tio kvinnor blivit ledamöter i Akademien, sammanlagt alltså elva stycken under dess 232 år långa historia. Och merparten av dem dessutom under de senaste decennierna. När Kerstin Ekman blev invald 1978 var hon bara den tredje kvinnliga ledamoten i historien.
Under samma tid har sammanlagt 181 manliga ledamöter tagit plats i de arton stolarna. Vad betyder det för vad Svenska Akademien är och har varit? Vad betyder det för det som sker i Akademien idag?
Först och främst visar det såklart att kvinnans plats i Akademien alltid varit kontroversiell. När Lagerlöf som första kvinna (och första svensk) fick Nobelpriset i litteratur 1909 var det efter att den ständige sekreteraren Carl David af Wirsén våldsamt reserverat sig. Han såg i Lagerlöf knappast en representant för "snille och smak". "Den flerstädes naturvidriga och smaklösa Gösta Berlings saga", löd till exempel omdömet om debutboken.
En ensam kvinna har nog svårt att ändra en styrelse med 17 gubbar.
Först efter att Wirsén 1912 dött och Erik Axel Karlfeldt blivit ny ständig sekreterare öppnades dörren för Lagerlöf som den första kvinnliga ledamoten. Hon hade med sina enorma framgångar blivit svår att förbise, men invalet krävde trots allt att Akademien reserverade sig.
– Karlfeldt skrev före invalet till akademins högste beskyddare, kung Gustaf V, och frågade om det kunde gå för sig att välja in en kvinna och påpekade noga att Akademiens mening inte var att yttra sig för kvinnliga inval generellt, berättar Anna Nordlund, universitetslektor i Uppsala.
Åren i Akademien blev heller inte helt lätta.
– Symbolvärdet i att Selma Lagerlöf intagit en stol var stort men någon reell makt fick hon inte, och de gånger hon försökte utöva inflytande blev hon snarast nedtystad. De första åren föreslog hon stipendier till kvinnliga författare. Men hon verkar ha tröttnat på motståndet och skapade på 1920-talet en egen stipendiefond vikt för kvinnor. En av Akademiens uppgifter enligt stadgarna är att ”sjunga de Store Mäns Lof” genom att ge ut en minnesteckning över en betydelsefull svensk. Här försökte Lagerlöf få skriva om tre viktiga kvinnor i svensk historia, bland andra den heliga Birgitta. Men det gick inte igenom. Istället blev det en minnesteckning över den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius, säger Anna Nordlund.
Elin Wägner.
Elin Wägner blev så småningom, trettio år senare, den andra kvinnan i Svenska Akademien. Hon valdes in 1944 men hann bara sitta i knappt fem år innan hon dog 1949.
– Som överallt var det nog inte så kul att vara en av de första kvinnorna. Hon har själv skrivit roligt om hur hon efter inträdet i Akademien fick tåga iväg till krogen och äta med de andra farbröderna medan vännerna roade sig på annat håll, säger Marianne Enge Schwarz, som var med och grundade Elin Wägner-sällskapet.
– Jag tror heller inte att det förändrade Akademien. Wägner bidrog till att en kvinna, Gabriela Mistral, fick Nobelpriset 1945, men annars nej. En ensam kvinna har nog svårt att ändra en styrelse med 17 gubbar.
Kerstin Ekman.Bild: Cato Lein
Det finns inga kvinnliga genier bara duktiga flickor, brukar det ju heta.
Efter Wägner skulle det dröja ytterligare tre decennier innan den tredje kvinnan, Kerstin Ekman, valdes in. Hon hann sitta tio år innan hon lämnade sin stol tom i samband med Salman Rushdie-affären. Och därmed är vi redan inne i modern tid. Längre än så är inte historien om kvinnorna i Svenska Akademien. Och ur det perspektivet är det kanske inte så svårt att förstå att de senaste årens försök att åtminstone närma sig en mer jämställd representation i Akademien inte skulle gå helt smärtfritt.
– När mansdominerade miljöer väl börjar ta in fler kvinnor ställs dessa genast inför problematiska förväntningar; antingen ska de representera särskilt ”kvinnliga” eller rent av feministiska perspektiv, eller så bör de inordna sig i gruppen som helhet och inte sticka ut. Det finns inga kvinnliga genier bara duktiga flickor, brukar det ju heta. Att Sara Danius är bådadera kan mycket väl ha bidragit till hennes fall, säger Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.
Sara Danius.Bild: Alexander Larsson Vierth/TT
Katarina Frostenson.Bild: Mats Bäcker
– Vad gäller själva litteraturen och den litterära traditionen, som Svenska Akademien har både bevarat och belönat, har den ju grundats på en viss idé om vad litteratur är och kan vara och göra. De har en idé om ett universellt subjekt som är manligt. Det känns som ett slags faderslag, en ogripbar instans i vår kultur, säger Evelina Stenbeck, forskare i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.
– Som Lagerlöfforskare blev jag oerhört glad över att Sara Danius 2013 valdes in på Selma Lagerlöfs stol, som den första kvinnliga litteraturprofessorn i Akademien, säger Anna Nordlund.
Gunnel Vallquist.Bild: Ingemar Leckius
Jayne Svenungsson.Bild: Björn Lindgren/TT
Då, 2013, var man inne i en ny förnyelseprocess, menar hon. Ur det historiska perspektivet är det som händer i Akademien nu särskilt tragiskt.
– Det är en tydlig tillbakagång till ett slags ålderdomligt gubbvälde som inte klarar av att kvinnor får reell makt.
Sara Stridsberg.Bild: Henrik Montgomery/TT
Lotta Lotass.
Så hur bryter man sig loss från en sådan tradition? Hur lösgör sig en institution – som har traditionsbevarandet som sin själva uppgift – från sin egen tradition? Hur förhåller man sig till den samtid som institutionen trots allt ofrånkomligen måste verka inom?
– Man måste på allvar se över sina stadgar, lyssna till opinionen och göra upp med synsättet Karlfeldt förde fram till kungen 1914. Kanske ska man också börja fundera över könskvotering? Man kunde ta efter Samfundet De nio där stadgarna säger att män ska ha fyra stolar, kvinnor fyra stolar och ordförandeskapet växelvis innehas av en manlig och en kvinnlig ledamot, säger Anna Nordlund.
– Kvinnans roll i Akademien i framtiden beror på om den kommer att se likadan ut. Om den ombildas finns alla möjligheter att den kan bli en plats där fler röster får höras, menar Evelina Stenbeck.
– Och eftersom Akademien har en så symboliskt viktig funktion blir representationen viktig. Jag har ändå en optimistisk tanke om att på sikt kommer Akademien bli tvungen att följa med i vad som faktiskt sker i litteraturen. Och då kommer det finnas plats för andra än det manliga geniet.
Kristina Lugn.Bild: Leif R Jansson / TT
Birgitta Trotzig.Bild: Åsa Sjöström
Läs alla artiklar om: Krisen i Svenska Akademien
Gå till toppen