När den feministiska teatergruppen PotatoPotato gör scenkonst av ämnet graviditet och förlossning, rör sig den personliga erfarenheten i fonden. På föreställningsaffischen figurerar de medverkande med sina egna småttingar i knät; en av dem har dessutom trotsat den kritiska läggningstimmen och rör sig hemtamt i foajén. I arbetet med föreställningen har kvinnor delat med sig av egna erfarenheter och därmed vilar en risk över projektet: vittnesbörd om att bära och föda barn kan lätt förvandlas till kladdiga historier om smärta och djurisk styrka, som kvinnor som själva står inför att föda tenderar att kränga. För att stilla sin nyfikenhet, och naturligtvis, sin ångest.