Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Raffinerad hushållsfuturism

Hanna Stahle, "Clean up".Bild: Mårten Medbo

Hanna Stahle

KONST. "Prepositions", Galleri 21, Malmö, t o m 29/4.

"FY" står det skrivet över hela hundkojan. Med bokstäver brända i tegellera har Hanna Stahle byggt en koja stor nog för en vuxen människa. Det är bara att krypa in. Att skämmas som en hund brukar det heta, även om vissa hundpsykologer tvivlar på att hundar verkligen skäms. Kanske hukar de sig bara instinktivt inför straffet som hotar, för att obekymrat återfalla i oönskat beteende när ingen ser. Det är ingen slump att Stahle murat sin skämskoja i dessa tider av #metoo och en hårdnande politisk och kulturell debatt, där "fy"-ropen skallar vilt. I jämförelse med sociala mediers offentliga skampåle ser hennes alternativ närmast inbjudande ut. Fast jag undrar om hon inte också kritiskt vrider och vänder på skamvråns värde och funktion, med sin karaktäristiska mix av humor och skärpa.
Utbildad under åttiotalet på Konstfack, tidigare verksam på Gotland och i Göteborg men numera bosatt i Sörmland, är det för sin tredje utställning på Galleri 21 som hon återvänder till Malmö. Senast var hon här vid 2000-talets början. Men förmågan att med skulpturens handfasta form fånga det absurda och oväntade tycks hon ha haft från start, att döma av boken om hennes arbete som gavs ut av Lejd förlag i fjol.
Raffinerat förskjuter hon skalor och perspektiv, och laborerar med kopplingar och kortslutningar fysiskt och mentalt. Det är mellan den rationella modernismen och drömska surrealismen hon rör sig, i ett personligt experimenterande med tekniker och material. Där är miniatyrdörren som trots sin prydliga realism tycks hämtad ur "Alice i underlandet", medan skjortan likt en hemarbetets tvångströja sytts fast i den madrasserade strykbrädan.
Precis som Malmökonstnärerna Jakob Simonson och Andreas Glad spelar Stahle med tjusningen i arkitektoniska modeller. Men flertalet av hennes metropoler kan snarare beskrivas som hushållsfuturism, byggda av bleckmuggar och matlådor i plåt. I träffsäkra strykjärnsinstallationen "Clean up" blir det tydligt vad uppsnyggningen - vare sig det gäller stadsplanering eller verklighetspolering - kostar i form av härdsmältor och förträngt material. Det finns något på en gång helgjutet och oförutsägbart över hennes arbete som ger mersmak. Jag hoppas hon kommer snart igen.
Gå till toppen