Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Med andra ord

Läsarbrev: "Ingen hyresvärd vill ha tomma lägenheter. Det här fungerar i andra länder."

Roland Wennick:
Bostadssökande ropar på fler hyreslägenheter, Hyresgästföreningen ropar på rättvis hyra, investerare och projektörer ropar på ökad avkastning. Politiken står handfallen och ängslig, men denna till synes omöjliga ekvation är skapad av politiken. Tills vidare står dyra bostadsrätter för en del av behovet, men nu närmar sig modellen vägs ände. Behovet är bortåt 1 miljon lägenheter på 10 år och detta löses inte med ”lappa och laga” politik. Om målet är en god tillgång på bostäder för rimlig kostnad kan den nuvarande modellen aldrig lyckas. Stat och kommun bör göra om och göra rätt.
1. Bygg snarast och inom 5–8 år med statlig eller kommunal inblandning en miljon hyreslägenheter varav en andel får en reducerad hyra med en tioårig upptrappningsmodell till studerande eller personer med svag ekonomi, men på väg in på arbetsmarknaden. Hyresrabatt kan också utgå till personer som medverkar vid skötsel av området eller bidrar till annat som gör boendet väl fungerande.
När detta är gjort kan man under 10 år fasa in marknadshyror som kommer att bidra till en helt annan vilja både från privatpersoner och byggbolag att investera i hyresrätter. Med tillgång som överträffar efterfrågan med några procent hålls hyrorna i schack. Ingen hyresvärd vill ha tomma lägenheter. Det här fungerar i andra länder. Inför därefter generösa skatteregler för andrahandsuthyrning även av hyresrätt.
2. Ersätt dagens skattesystem vid ägarskifte med en köpskatt vid köp av bostadsrätt, ägarlägenhet eller villa på 15 procent som då är en förhöjd lagfartskostnad. Slopa all redovisning av inköpspris och gjorda renoveringar. Slopa allt krångel. Detta fungerar också i andra länder. Staten får in samma pengar och vi får en rörlig bostadsmarknad utan att laborera med ny fastighetsskatt och lägre rea­vinstskatt som kompensation; en dålig lösning för de flesta.
3. Verka för att bostadsrättsformen ersätts av ett brett införande av ägarlägenheter. Argumenten är bland annat det för de flesta oförståeliga i att föreningen har egna lån och alla konsekvenserna av detta. Formen gynnar egentligen bara byggbolagen som kan ”gömma” en del av ett högt produktionspris. Med tomträtt blir det ännu värre eftersom det kan utvecklas till en svårhanterad snara för den boende med både värdeminskning och förhöjd avgift.
Hans Lenander:
På Aktuella frågor publicerades nyligen (12/4) en artikel som talade för den tänkta snabbtågssatsningen, signerad Catharina Elmsäter-Svärd och Pia Lagerlöf. Författarna gör en jämförelse med besluten om statliga stambanor på 1850-talet. Tågen innebar en fantastisk förändring. En resa Malmö-Stockholm skulle ta en dag i stället för många dagar. Förändringen när det gällde godstransport var enorm. Det var lönsamt att bygga järnvägar.
Idag har vi redan järnväg, biltransport, flyg, telefoni och datakommunikation. En resa med tåg Malmö-Stockholm kommer med snabbtåg att ta 2,5 timmar istället för dagens drygt 4,5 timmar. Det sägs att de nya snabbtågen skall skapa plats för annan trafik på det befintliga stambanenätet. Men även när snabbtågen byggts kommer den mesta persontrafiken att vara kvar på stambanorna. Det behövs fortfarande stora satsningar på stambanenätet.
Sverigeförhandlingen skryter med att snabbtågssatsningen innebär att det byggs 285 000 nya bostäder. Detta är rent nonsens. Det finns inga reella skäl att tro att det skulle byggas färre lägenheter ifall snabbtågsbanan inte byggs. Möjligtvis tvärtom, eftersom snabbtågsbanan rimligtvis skulle påverka byggkostnaderna en smula. Kommunerna kommer att försöka få fram så många bostäder som möjligt oavsett snabbtågen.
Gå till toppen