Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Johan Malmberg: Svenbro, den siste tyste ledamoten, talar

Så mycket kan Jesper Svenbro säga som att en mässingsskylt i Svenska Akademiens mötesrum är hans verk. Den säger till folk att inte glappa om det som utspelas inne i rummet. Eller som det lite mer sublimt uttrycks på försokratiska:
"En oxe på tungan".
Skylten verkar inte sönderläst. Av fler än Svenbro själv, vill säga.
Den siste tyste ledamoten av Svenska Akademien kom till "Gäst i Klippansoffan" på söndagseftermiddagen men i ärlighetens namn var det mindre samtal än Svenbro som läste oden till sin hembygd. "På vägen hit", sa han, "passerade jag 'Bonnarp' – om man ändå fick ha det på visitkortet". Och det där var verkligen ingen ironi, inte från Jesper Svenbro. Den finstämde filologen som har sin breda skånska intakt efter alla år i Paris på ett världsledande lärosäte. Det har väl sina lokalpatriotiska skäl att han just denna eftermiddag inleder den självbiografiska lokala resan genom sitt liv med dikten "Bumerangen", i vilken pågen Jesper tillsammans med pappa tar tåget från hemmet i Landskrona till Ekeby för att slunga iväg ett sällsynt vackert ådrat stycke trä som "om den redan utgjorde en del av mig själv". Han fortsätter med det särskilda glittret över Öresund, barndomens utflykter till Örkelljunga Gästis och den tretåiga måsens (författaren själv!) hemkomst då han skådar Kullens fyr.
Vackert så, men nog hade hans specialämne Sapfo lämpat sig väl i dessa explosiva tider för Akademien? Jesper Svenbro har ägnat ett liv åt Lesbos diktare som levde i en brytningstid när aristokratins privilegier ifrågasattes. Svenbro har visat hur Sapfos diktning speglar dessa tider – och det oerhörda i hur hon diktar om en homerisk tradition till ny "feministisk" språkdräkt.
"Aristokratins värderingar höll i den rådande situationen på att förlora sitt sociala existensmedium: de måste förmedlas, försvaras, nyskapas" heter det i "Sapfo har lämnat oss" (Ellerströms, 2015). Nog hade man velat höra hans ideologiska paralleller till den egna krisdrabbade aristokrati som Svenbros aderton tillhör.
Men dryga timmen senare avrundar Svenbro ... utan att ett ord yppats om Akademien. Slutfrågan från en man i den inte helt sensationslystna publiken handlade istället om "läsande i antika Grekland".
Efteråt svarar han ändå besvärat men vänligt på några frågor om Akademien.
Varför har du varit tyst när dina akademikamrater har pratat?
- Till skillnad från åtskilliga andra respekterar jag sekretessen. Om du deltar i en prisdiskussion är det viktigt att du kan uttrycka dig fritt och spontant, allt du säger är inte så lyckat. I vårt sessionsrum har jag sett till att det har satts upp en mässingsskylt med en pytagoreisk devis: "En oxe på tungan". Detta eftersom pytagoréer inte ville att deras inre skulle nå det offentliga.
När dina kollegor pratade avslöjades det ju också hur du röstat om Danius.
- Ja, det var häpnadsväckande.
Och ditt stöd för henne ...
- ... var ett helt oproblematiskt ställningstagande.
Och du stannar i Akademien?
- Jaja.
Är du nöjd med pressmeddelandet som gick ut från Akademien i fredags?
- Ja, till slut blev det schysst. Men jag vill faktiskt inte säga mer om något av detta. Jag har ju ingen rapporteringsplikt till media.
Men, säger Jesper Svenbro, som om frågorna ändå inte helt satt ned humöret på honom denna lokallyriska eftermiddag:
- Jag pratar gärna mer längre fram. Jag gillar ju lokaltidningen.
Läs alla artiklar om: Krisen i Svenska Akademien
Gå till toppen