Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Män som hatar kvinnor.

Vad har mordet på Kim Wall och incel gemensamt? Män som tar sig makt över kvinnors kroppar. Det är inte personligt, men politiskt.

Försvarsadvokat Betina Hald Engmark efter Peter Madsens livstidsdom.Bild: Johan Nilsson/TT
Overkligt, men på riktigt och bara ett stenkast bort. Hela den här sexualsadistiska sagan är vidrig, men det är enskildheterna som biter sig fast.
”När jag kommer hem är jag en privatperson och då har det här fallet krupit mig mer under skinnet än något annat fall jag tidigare varit med om”, sade också åklagaren Jakob Buch-Jepsen.
Det har varit svårt att värja sig. Detaljerna kring mordet på Kim Wall är ohyggliga. Och den åtalade har ljugit som en häst travar.
Peter Madsen döms till lagens strängaste straff för mord, brott mot griftefriden och sexualbrott under särskilt försvårande omständigheter i en av Danmarks mest uppmärksammade rättegångar. Och rätten är enig: efter en ”samlad värdering” finner den det bevisat att den tilltalade har mördat Kim Wall.
Exakt hur hon dog har inte gått att fastställa, men bitarna i läggspelet är många. Också Madsens planläggning vägs in och rätten tycker att indiciekedjan håller. Den tilltalade har inte kommit med någon trolig förklaring, säger domaren Anette Burkø.
Hela världen har sett bilden där Kim Wall står i tornet när den hemmabyggda ubåten seglar ut den där kvällen i augusti. Leende, med det långa röda håret i en tofs. Vi har fått ta del av berättelserna om avskedsfesten på Refshaleøn, om reportern som inte ville tacka nej till den plötsliga möjligheten att följa med den smågalne uppfinnaren på en tur i Öresund och om pojkvännen som tvekade, men bestämde sig för att stanna hos de inbjudna vännerna. I tanken har vi rentav nuddat vid vad han kanske tänker; alla dessa om och om inte och om bara …
Kim Wall har postumt spritt glans över reporterjobbet, över vetgirigheten och lusten att berätta om världen. Hennes professionella arv blir ett stipendium till andra unga kvinnliga journalister. Fast det kommer förstås aldrig att kompensera för alla de berättelser som hon själv inte får berätta.
Det tomrummet är stort, men ändå det lilla. Det stora är tomrummet efter Kim Wall.
Hos hennes pojkvän, föräldrar och vänner, hos hennes bror Tom som är fotograf här på vår tidning.
”Det är detaljerna som dröjer sig kvar, som förföljer dig, som gör även det obegripliga begripligt. Inte de stora händelserna”, sade han i ett tal på Columbia University i New York till sin systers vänner och före detta lärare i vintras. Han berättade om pennan av hennes favoritmärke Muji som han hittade när han samlade ihop hennes saker:
”Endast beväpnad med sitt förstånd, ett anteckningsblock och sina betrodda japanska gelpennor gav hon röst åt dem som hade något viktigt att säga.”
Saknaden går kanske att föreställa sig, men aldrig fullt ut hur det är att leva med att den man saknar hittas bit för bit i Kögebukten och att ohyggliga detaljer fogas samman till en mardröm.
Svårt att ta in är också det här med att det handlar om Kim Wall – och samtidigt inte. Som åklagaren konstaterar så var det bara en tillfällighet att just hon blev offret. Det var inte planerat mot henne, Madsen hade tidigare försökt få andra kvinnor med sig ombord.
Och så är det det som författaren Katarina Wennstam skrev i DN (23/3), att Kim Wall ”reducerats till en samling kroppsdelar”, att medier beskriver det hela som ett avsnitt av Bron och verkar glömma att hon fram till den 10 augusti var en levande människa. Med rätt till integritet och respekt.
Fast så är det ju:
Ett mord stoppar inte bara hjärta och drömmar. Det förvandlar en människa till ett offer. Att förstå vad Madsen gjorde med kroppen är grunden för att han ska kunna dömas. Integriteten blir priset för rättssäkerheten.
I måndags körde Alek Minassian ihjäl tio människor i Toronto. Enligt lokal polis ska han ha siktat på kvinnor.
Och plötsligt fanns det där, ordet incel – involuntarily celibat. Ofrivilligt celibat. För innan ytterligare en skåpbil där förvandlades till ett mordvapen postade Minassian inlägget "The Incel Rebellion has already begun" på sociala medier.
Incel är unga män som inte får ligga och skyller det på kvinnorna som inte ställer upp, som inte lånar ut sina kroppar. I det här nätverket är kvinnor inte något att tråna efter, utan hatade. När makten fördelas om är incels förlorarna och på nätet fantiserar de om våld, våldtäkter och syraattacker.
”Incelupproret” är ett stort ord för ynkedom.
Kan Minassian och Madsen buntas ihop, som det har gjorts på kultursidor i veckan? Misogyna? Män som hatar kvinnor? Kanske det. Hur som helst män som tar sig rätten över kvinnor.
Under rättegången har det kommit upp okända sidor hos Madsen. På hans dator fanns bilder på våldtagna, stympade, förnedrade kvinnor. Kvinnor som får halsen avskuren. Han frossade i sadistiska kvinnomord, han utrustade sig egenartat inför seglatsen, med bland annat buntband och såg.
Det är plågsamt att i rättens besked läsa om sticksår och blodsutgjutelser, om sår och blånader. Att föreställa sig situationen under ytan. Att föreställa sig vad han gjort – före eller efter dödsögonblicket.
Det hela framstår som noga förberett och drivet av starka känslor, men offret var en tillfällighet. Det var inte planerat mot Kim Wall. Det var planerat mot en kvinna.
Gå till toppen