Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Svidande satir värd en stor publik

Madeleine Grothén som läkaren och Birgitta Mellby som patienten.

Tillståndet

Teater. Av Bengt Bratt och Kent Andersson Regi: Eyvind Andersen Scenografi: Suzanne Andersson Medverkande: Jan-Eric Welin, Madeleine Grothén, Monika Pau, Birgitta Mellby, Mari F Persson m fl Spelas i B-salen Folkets Hus Helsingborg t o m 6 maj.
Tillståndet är den sällan omtalade fjärde delen i Bengt Bratts och Kent Anderssons epokgörande gruppteatersvit som inleddes med Flotten, Hemmet och Sandlådan i slutet av 1960-talet. Numera är denna svidande satir över psykvården närmast bortglömd. Därför att det tacknämligt att Stumpenensemblen i Helsingborg sätter upp den i bearbetad upplaga.
När Tillståndet skrevs fanns det fortfarande mentalsjukhus, och pjäsen skildrar hur en grupp patienter ledda av en dramaterapeut ska sätta upp en kabaré. Pjäsen kom till i en tid av starkt motstånd mot institutionaliserad psykiatri, helt i linje med exempelvis R D Laings generalangrepp på synen på psykiska sjukdomar och behandlingsmetoder. Sedan dess har mycket hänt, mentalsjukhusen stängdes under loppet av 1980- och 1990-talen. Men psykiatriska kliniker finns kvar, med slutenvård och tvångsvård, stundtals fortfarande föremål för kritik.
Pjästiteln Tillståndet är förstås betecknande för Bratts och Anderssons metaforiska samhällskritik. I Flotten satiriserades hela det socialdemokratiska välfärdsbygget i form av en allegori. I Tillståndet får mentalsjukhuset symbolisera individens fångenskap i regelstyrda byråkratiska apparater, även det i linje med antipsykiatrins åsikt att det är samhället som är sjukt, inte individen. Psykosen är bara en respons på omgivningen. Tillståndet är hela samhällets tillstånd. Dessutom har pjäsen en metanivå, eftersom den skildrar gruppteaterns kollektiva, konfliktfyllda skapandeprocess.
Temat och gruppteaterkonceptet är förstås som gjutet för Stumpenensemblen. Med ett tillägg uppdaterar de dessutom scenariot till nutid: kliniken drivs numera av ett börsnoterat vårdföretag vid namn Palo Care; det anas satir mot regionens skandalomsusade vårdbolag Skåne Care. Företagets managementtänkande direktör (Katt Strinnholm) är inte vidare förtjust i patienternas kabaré.
Stumpenensemblen gör som vanligt inte åskådaren besviken. De lyfter fram hur briljant Bratts och Anderssons text fortfarande är, vilken fantastisk dialogteknik de hade, nästan ett halvsekel efter tillkomsten. Patienternas livs- och sjukdomshistorier görs berörande, med avbrott för burleska inslag: ”Här ser ni grabben med Hibernal i”.
Konflikten mellan medikalisering av psykiatrin och terapi, mellan ekonomisk rationalitet och medmänsklighet, har ju tyvärr inte försvunnit, bara för att mentalsjukhusen stängts. Andra preparat, men samma mekanismer kring diagnoser och medicinering. Humanism mot disciplinering; bilden av ångest som ett existentiellt och inte enbart neurologiskt tillstånd får fortfarande kämpa för sin rätt. Tillståndet med Stumpenensemblen är en sevärd föreställning, värd en stor publik.
Gå till toppen