Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Johan Malmberg: Ge oss åsikterna åter!

Uje Brandelius är förvisso gammal vänsterpartist, men är hans berättelser verkligen entartete kunst för public service?

Uje Brandelius.Bild: Jonas Ekströmer/TT
På Valborg skrev musikern och författaren Uje Brandelius så här på sin Facebooksida:
"Fick just en intervju med Sveriges Radio avbokad. Den skulle handlat om min teaterföreställning som handlar om att få en parkinsondiagnos. Intervjun avbokades med hänvisning till att jag just släppt en 'politisk barnbok' och att det är valår. Såhär skriver dom:
'Vi har valt att inte ha med gäster med tydliga politiska engagemang i andra sammanhang än just renodlat politiska... '"
Tråden skulle snabbt växa sig lång.
"Det här kommer bli det mediapolitiskt mest kissnödiga valet i mannaminne", skrev en känd SVT-profil.
"Det är helt galet. Jag skulle varit med i en kortdokumentär på SR om kroppsuppfattning, normbrytande funktionalitet och #metoo. Det ströks för att jag är aktiv i Vänsterpartiet", skrev en annan person.
"Jag har fått liknande mail från SR, dvs att min musik inte kan spelas i år pga valet. Var samma 2014, så inget nytt påfund - men extremt ängsligt", skrev en tredje.
Nej, Sveriges Radio valårspolicy är alls inte ny. Men en förnyad källa till debatt. Sveriges Radio har inför de senaste valen hänvisat till den upprepade gånger då man har velat understryka sin opartiskhet. Nyligen handlade det om att Täppas Fogelberg och Alexandra Pascalidou på "Ring P1" sattes i karantän inför höstens val. Denna gång om en "politisk barnbok" skriven av Uje Brandelius och illustratören Clara Dackenberg.
Boken heter "Hemma hos Harald Henriksson" och handlar om en flicka som ska hem till sin killkompis. Flickan och mamman bor utanför stan i höghus. Pojken bor i villa, så det är en bit att åka. Väl där visar det sig att mamman också har kommit för att städa åt familjen. Barnen leker. Flickan blir förtjust i en Transformers-leksak och får den med sig hem. Mamman klandrar henne inte. Ta från de rika! "Kommunistpropaganda", tänkte väl den vaksamme väktaren på SR? Eller var det klottret i tunnelbanan som berättar att "SD=rasister" hen reagerade på? Eller kanske (den ljuvligt ironiska) affischen "Proggens affischer 1967-79" på villaväggen?
Brandelius barnbok är politisk i den meningen att den illustrerar ett klassamhälle där barn lever under ojämlika förhållanden. Han är förvisso gammal vänsterpartist, men är den berättelsen verkligen entartete kunst för public service? Inte enligt den åberopade valårspolicyn. I den, författad av vd Cilla Benkö den 26 januari 2018, och nu gällande i ett halvår fram till valet i höst står det blott att radion bör vara återhållsam med att använda politiker "som experter, kåsörer, kulturdebattörer" samt att de egna anställda inte får "redovisa sin uppfattning i en valfråga". Just denna historia slutade mycket riktigt också med att SR bad om ursäkt och Brandelius bekräftade för sina följare att han inte på något vis belagts med munkavle – men att han samtidigt är rädd för att det "råder en sådan nervositet inom public service att såna här bisarra beslut kan fattas."
I veckan träffade jag Ernst Billgren som i dagarna är aktuell med handboken "Rasism – för nybörjare", ett försök att ställa frågor om invandring och nation och identitet. Han säger att han skrev den för att han tyckte att alla hade så hemskt mycket åsikter om saken hela tiden – och han var innerligt trött på det. Och så tog han ett exempel, lutade sig tillbaka i stolen och ritade upp en burk i luften farmför sig: "Tänk dig en burk med ärter. Om alla gissar hur många de är till antalet kommer alla att gissa väldigt fel. Men om vi lägger ihop alla gissningar blir medelvärdet nästan exakt det antal som finns i burken. Litegrann så tror jag att vi borde sköta demokratin", sa den gamle postmodernisten med sitt sneda leende. Med tanke på att han ansåg det mödan värt att skriva en bok i ämnet tror jag att han var fullt allvarlig. Åsikter är alltså överskattade – och trivsammast är det i mitten.
Det är visst många som tänker så.
Göran Persson propagerade i ett utspel igår för en mittenregering.
Stefan Löfven ville samma dag skärpa invandringspolitiken (verkligen originellt!) och lade väl därmed grunden för en storkoalition som suddar ut blockpolitiken.
Politiken just nu andas mycket av public service valårspolicy. Det står ingenting explicit i den. Men om man inte kickar ut vänstern i kylan så är man extremist.
För medborgare som tycker att det känns rimligt med en generösare migrationspolitik och att vi överlever utan ett fjortonde jobbskatteavdrag, hade det varit trevligt att få höra det sägas när nu nästan inga politiska partier torgför det. Ge oss åsikterna åter! Och är det inga andra än lösdrivande konstnärer och författare som pratar så må så vara, låt dem för guds skull tala i folkets radio.
Gå till toppen