Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Sven-Åke Olofsson: Sven-Åke Olofsson: ”Politikerna är till för att störas och påverkas.”

Bild: Erik Nylund
Hur väljarna företräds på det mest representativa sättet i ett parti är en av demokratins stora och eviga frågor. Men när så en god mix har uppnåtts, om den alls går att nå enighet om, uppstår frågan om olika politikers förmåga och vilja att påverka politiken.
Äldre och yngre i politiken är underordnad frågan om balans mellan könen. Men äldrefrågan återkommer ständigt och får allt högre aktualitet genom en åldrande befolkning. 27 procent av de röstberättigade i höstens val är pensionärer. I riksdagsvalet 2014 var bara sex av 349 ledamöter pensionärer. Liknande siffror kunde många fullmäktigeförsamlingar visa upp, variationerna kan vara stora mellan kommuner, särskilt där man, som i Helsingborg, aktivt satsat på föryngring.
En av dem som ställdes åt sidan lokalt var Jan Andersson, tidigare riksdagsledamot (S) och framträdande EU-politiker. Nu slåss han som PRO-ordförande i Skåne för fler äldre i politiken. I många andra länder är det bättre, menar han. Livserfarenhet anses vara en tillgång.
Åtminstone i Jan Anderssons hemkommun svänger nu pendeln i de äldres favör efter ett bottenläge 2014. I hans eget parti har petningen av honom spelat sin roll. Antalet pensionärer kan bli nästan dubbelt så många, 14 av 65 ledamöter i fullmäktige och än fler uppnår den åldern under mandatperioden. Då kan församlingen bestå av en tredjedel pensionärer. Och flera av kandidaterna är med råge pensionärer. V-ledaren Ingrid Mattiasson Saarinen är 72. Moderaten Hans Bosson är 77. Och samtidigt förbättras representativiteten för de yngre.
Kritiken mot att äldre sett i ett riksperspektiv generellt utesluts från politiska uppdrag är inte helt relevant. Enligt Statistiska centralbyrån är 27 procent av kommunpolitikerna 65 år eller äldre. Och SCB noterar att 40-talisterna fortsätter att ägna sig åt kommunpolitik efter 65 samtidigt som antalet förtroendevalda minskar totalt sett.
Vad är viktigast? Ungdomlig entusiasm och förnyelse? Eller äldre med kompetens och erfarenhet? Kommunforskaren David Karlsson, docent vid Göteborgs universitet, menar att alla skiftningar i representativiteten spelar roll. Men då på marginalen. Det finns många balanserande faktorer. En slutsats kan bli att äldre politiker kanske är intresserade av helt andra frågor än äldrefrågor.
Det är inte bara de äldres andel i befolkningen som talar för veteraner i politiken. Det blir svårare och svårare att rekrytera fritidspolitiker. Och ofta är det äldre som går på olika partimöten och kan signalera att här finns en villig kraft.
Men sett från väljarens perspektiv finns alltså många osäkerheter om en röst på ung eller gammal till exempel kommer att resultera. Det behövs även påtryckande väljare. Politikerna är till för att störas och påverkas. Och de verkliga politiska makthavarna är heltidspolitiker som kommunalråd eller oppositionsråd. Det ändrar ingen mer pyntande åldersstatistik på.
Gå till toppen