Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Tobias Lindberg: Trump spelar högt om Iran.

Donald Trump är kamplysten.Bild: Manuel Balce Ceneta
Hur blir det med Iran? Donald Trump drar ut på beskedet, men i veckan löper tidsfristen ut. Senast på lördag måste den amerikanske presidenten meddela om han tänker förnya kärnenergiavtalet med Teheran.
Av hans uttalanden att döma lutar det åt ett nej. Trump kallar avtalet för "den sämsta uppgörelsen någonsin". Allt medan Frankrike, Tyskland och Storbritannien, på goda grunder, varnar för ökad oro i regionen om avtalet sägs upp.
Den officiella retoriken minskar inte farhågorna.
"USA skulle få ångra ett sådant beslut", säger den iranske presidenten Hassan Rouhani.
Visst hör det till saken att Trump har spelat skyhögt i utrikespolitiken förut och i fallet med Nordkorea verkar satsningen ha gått hem. Efter högljutt vapenskrammel från Washington har det tagits så stora steg mot avspänning och nedrustning på Koreahalvön att en del – på fullt allvar – har börjat tala om Trump som kandidat till Nobels fredspris.
Men att en strategi med risk för kärnvapenkrig lyckas innebär naturligtvis inte att den har varit ansvarsfull. Och det finns tveklöst mer att förlora än att vinna på att säga upp kärnenergiavtalet med Iran. Brister saknas inte i upplägget som ger omvärlden insyn i det atomtekniska programmet i utbyte mot lättade ekonomiska sanktioner. Men som Storbritanniens utrikesminister Boris Johnson konstaterar i New York Times: "Varje tillgängligt alternativ är sämre."
Listan kan göras lång över risker i sammanhanget: tilltagande spänningar mellan länder, konflikter, flyktingströmmar.
Tyvärr kan det inte uteslutas att Trump – känd för att lita mer på magkänsla än på rådgivare – förleds av en vanlig illusion bland storspelare: att en hög insats verkar mindre riskfylld än den är eftersom en liknande satsning nyss har lyckats.
Gå till toppen