Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Bara jag avgör vem jag är och var jag kommer ifrån – ingen annan

Det spelar ingen roll vilken hudfärg, vilket namn eller till och med vilka rötter du har du kan ändå vara ifrån Sverige, eller ett annat land.Bild: CHRISTINE OLSSON / TT
Var kommer du ifrån? Jag tror att jag var cirka åtta år gammal första gången jag fick den frågan. Eller rättare sagt första gången jag minns att jag fick den frågan. Den frågan ställdes av en lärare på rasten när jag satt med ett gäng klasskompisar. Jag svarade glatt Båstad eftersom det var där jag och min familj bodde. Då kom följdfrågan ”Nej, men vart kommer du ifrån på riktigt? Du har ju inte ett svenskt namn!" Jag stannade upp och kollade förundrat på henne. Jag var medveten om att mitt namn är albanskt eftersom jag döptes efter min farmor som bodde i Kosovo men jag förstod ändå inte frågan. Jag bor ju i Sverige och jag känner mig hemma i Sverige – jag kommer ifrån Sverige vart skulle jag annars komma ifrån? Men så ung som jag var då hade jag inte förmågan att resonera som jag gör i vuxenlivet.
Åren gick och efter flera liknande händelser började jag sakta men säkert intala mig själv att jag kommer ifrån Kosovo eftersom jag inte har ett svenskt namn och svenska rötter. Det kändes helt fel med tanke på att jag egentligen kände mig hemma i Sverige. Även fast jag älskade att åka till Kosovo så älskade jag att komma till mitt hemland, Sverige. Men då kändes det som att jag inte fick se Sverige som mitt hemland på grund av hur andra behandlade mig.
Under högstadiet kom jag i kontakt med några ungdomar som hade albanska rötter och tänkte att jag kanske hade en chans att få tillhöra en grupp och få slippa känna mig utanför eftersom dessa personer hade hamnat i samma sits som mig. Men istället upprepades beteendet. Jag fick höra konstant att jag inte var alban eftersom jag såg ”svensk” ut och att jag pratade för bra svenska för att vara ifrån Kosovo. Detta gjorde att jag kände mig väldigt vilsen kring vem jag var och var jag kom ifrån.
Det tog några år och en ny skola att inse att jag inte var problemet, det var inte mig det var fel på. Jag fick chansen att träffa och lära känna andra personer som har samma människosyn som jag själv och insåg att vi bestämmer själva vart vi känner oss hemma. Det spelar ingen roll vilken hudfärg, vilket namn eller till och med vilka rötter du har – du kan ändå vara ifrån Sverige, eller ett annat land. Det är därför många som ändå är födda och uppväxta i Sverige kan välja att flytta till ett annat land, skaffa sig medborgarskap och ett nytt liv. För att få möjligheten att bo någonstans där man känner sig hemma.
Ironin i detta är att än idag hör jag människor i allmänhet som gärna vill bestämma var andra kommer ifrån, vilket deras hemland är och så vidare men sedan klagar på att folk inte anpassar sig till samhället. Lika ironiskt är det när man hör människor som klagar på rasism som de blir utsatta för men som inte har några som helst problem att utsätta andra för.
Lite dubbelmoral i det hela.
Hursomhelst har jag bestämt mig för att det är jag som avgör vem jag är och var jag kommer ifrån, ingen annan.

Fatime Pllana

Fatime Pllana är 26 år och bor i Ängelholm. Hon intresserar sig bland annat för att skriva och måla.
Läs mer:Skriv på Min mening
Gå till toppen