Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

"Bergman vill verkligen prata om nazismen"

Jane Magnusson har gjort dokumentären "Bergman – ett år, ett liv". Vi träffade henne i samband med premiären i Cannes. Filmen får svensk biopremiär den 14 juli, på Bergmans 100-årsdag.

Jane Magnusson.Bild: TT
Du har tidigare gjort tv-serien "Bergmans video". Var det naturligt att fortsätta med den här filmen?
– Tv-serien ville jag mest göra för att jag var fascinerad av hans videobibliotek på Fårö med 1211 filmer. Sedan fick jag erbjudandet om att göra den här filmen för tre år sedan. Men det var egentligen aldrig min ambition att bli en Bergman-uttolkare, det bara blev så.
Du fokuserar på året 1957. Varför?
– För att 1957 är så tokigt att man måste berätta om det. Han gjorde tre filmer, bland annat "Smultronstället", två teaterpjäser, två radioteatrar och en tv-film. Och samtidigt var han lärare och konstnärlig ledare på Malmö Stadsteater. Och hade massor med relationer och barn. Först var det inspirerande att se allt han gjorde, men sedan blev det nästan otäckt.
Han bodde i Malmö större delen av det året. Har du varit i Skåne och gjort research?
– Nej, det var min kollega Henrik von Sydow som gjorde Malmöresorna och intervjuade Jan Troell och Arne Strömgren.
Det är många berömdheter som är med i filmen, bland andra Liv Ullmann, Dick Cavett och Barbra Streisand. Var det lätt att få folk att ställa upp?
– En del sa nej, men vi intervjuade faktiskt 55 personer. Flera av intervjuerna finns bara med i tv-versionen som ska gå som serie i fyra delar till jul.
Du tar upp Bergmans förtjusning i nazismen som ung. Det brukar annars ofta slätas över.
– Jag gör det för att han återkommer till nazismen i flera intervjuer. Han ville verkligen prata om det. Han skriver i "Laterna magica" att han höll på Hitler, och att han först trodde att bilderna från koncentrationslägren var propaganda. Han tog avstånd först 1946. Det var många som sympatiserade med nazismen i Sverige, men han är en av de få som erkände det. Det är samma sak med relationer och barn. Han var den första att säga att han hade varit usel. Det gör ju inte saken bättre – men han låtsades i alla fall inte.
Filmens scoop är den aldrig tidigare visade intervjun med storebrodern Dag Bergman från mitten av 80-talet, där han hävdar att det är han som blev slagen medan Ingmar var kelgrisen. Bergman sägs ha stoppat intervjun. Varför tror du?
– Dag Bergman verkar inte ha varit en skön typ, och var sadistisk mot sin lillebror – när de var små tvingade han honom att äta maskar. Kanske ville han fortsätta att förstöra för Ingmar. Kanske är ingenting av det som han säger sant. Och även om det är sant tycks han främst vilja skada Ingmar. Det var nog därför det stoppades.
Träffade du någonsin Bergman?
– Nej men vi pratade i telefon en gång. Jag tränade ett manligt konstsimslag som gjorde formationer som var döpta efter Bergmans filmer. "Nu simmar vi 'Scener ur ett äktenskap'! "Nu gör vi 'Vargtimmen'!" Sen fick jag reda på att Bergman hade en pool på Fårö, och i samband med hans 85-årsdag skrev jag ett brev där jag föreslog att laget skulle komma dit och simma. Efter två dagar ringde han upp mig, och sa att han inte under några omständigheter ville ha besök av konstsimmare, och att han dessutom hade en stor arg hund – vilket inte stämde. Men vi fortsatte att prata en stund och det var trevligt, det kändes som han var lite ensam.
Läs mer: Så är filmen om Ingmar Bergman
Läs alla artiklar om: Cannesfestivalen 2018
Gå till toppen