Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: De mänskliga rättigheterna borde bytas ut mot mänskliga skyldigheter

FN:s generalförsamling. Världsorganisationen borde byta ut sina mänskliga rättigheter mot en lista över ”mänskliga skyldigheter”, skriver Carsten Svantesson.Bild: DAVID KARP
”Det är en mänsklig rättighet”. Hur många gånger hör vi inte detta i debatten, i journalisters reportage om utsatta och drabbade individer och vi hör det från alla möjliga grupper som anser att just deras specifika krav är en ”mänsklig rättighet”.
Rättigheter har i alla tider getts till folket eller tagits ifrån folket. Ibland på grund av politiska beslut, ibland religiösa och ibland krasst ekonomiska. Det vi borde ha lärt oss är att våra så kallade rättigheter alltid är förhandlingsbara och att de styrs av en hierarkisk överhet. Den logiska slutsatsen är då att ingen människa är född med rättigheter oavsett högtidliga deklarationer om motsatsen.
Rättigheter är alltså något som strömmar nedåt från en hierarkisk elit. Ibland efter påtryckningar från folket och ofta som politiskt röstfiskeri. Aldrig lovas det så mycket ”rättigheter” som i valtider.
Detta synsätt har allvarliga begränsningar av vilka den kanske allvarligaste är att vi flyttar ansvaret för livsavgörande moralbegrepp från den enskilde till en överhet. Vi frestas, och förväntas, att kräva våra rättigheter från någon annan och lämnar därigenom över ansvaret för de moraliska livsreglerna. De så kallade ”rättigheterna” exploateras hänsynslöst av politiker som inte drar sig för att lyfta fram enskilda ”orättvisor” för att skapa indignation och värva röster. Den övergripande debatten om vilka rättigheter som samhället skall och kan tillhandahålla uteblir och de enskilda kraven på rättigheter sätts bara undantagsvis i ett övergripande sammanhang.
Rättigheterna som enskilda medborgare och intressegrupper kräver spänner över hela spektrumet och ökar ständigt.
Rätten till arbete även om utbildning och kompetens saknas. Rätten till bostad trots avsaknad av resurser att betala. Rätten till försörjning även om arbetsförmågan eller viljan saknas. Rätten till rättvis behandling oavsett eget uppträdande. Rätten att inte diskrimineras och kränkas trots egna fördomar. Rätten att inte kunna bli avskedad. Rätten att få samma lön som andra oberoende av arbetsinsats och resultat. Rätten att få förverkliga sig själv även om det sker på andras bekostnad. Rätten att få bidrag för barntillsyn. Rätten att lämna över barnuppfostransansvar till institutioner. Rätten att få bidrag för att utöva konstarter och aktiviteter som gynnar väldigt få. Rätten att omedelbart få vård oavsett angelägenhetsgrad. Rätten att rösta, även om viljan och orken att förstå politiken saknas …
Listan på de rättigheter vi kräver är oändlig och har blivit en närmast omistlig del av vår vardag och det politiska samtalet.
Detta är ett snabbt växande samhällsproblem som kommer att ställa grupp mot grupp, rättighet mot rättighet och slutligen människa mot människa, eftersom resurserna är, och alltid kommer att vara, begränsade. Dessutom läggs allt ansvar på överheten och det individuella ansvaret minskas kontinuerligt.
Om vi istället skulle byta ordet ”rättighet” mot ”skyldighet” så förändras hela perspektivet. Allt det som vi har betraktat som rättigheter blir plötsligt vår individuella skyldighet.
Skyldighet att behandla alla människor med respekt oavsett deras etniska, sexuella eller religiösa tillhörighet. Skyldighet att ta hand om människor i nöd. Skyldighet att efter bästa förmåga bidra till samhällets uppbyggnad. Skyldighet att uppfostra och sörja för våra barn. Skyldighet att rösta och göra den egna rösten hörd. Skyldighet att försörja sig själv. Skyldighet att inte skada andra människor. Skyldighet att låta andra människor få vara som de är utan fördömanden. Skyldighet att behandla alla rättvist. Skyldighet att låta människor få växa upp i fred och frihet. Skyldighet att värna natur och miljö med mera.
Ordbytet skulle därmed flytta ansvaret från hierarkins topp till den enskilde medborgaren och varje individ tvingas att ta ansvar för beslut och handlingar. Det finns ingen överhet att skylla på.
Vi skulle då som individer återfå ansvaret för vårt eget agerande och också återfå vårt värde som medborgare och människor. Vi går från att vara hierarkiskt styrda samhällsindivider med allt mindre individuell handlingsfrihet som kräver våra rättigheter, till att vara fria människor med ett oändligt ansvar för våra egna handlingar och tankar.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter skulle klinga vackrare om det istället var en deklaration om ”mänskliga skyldigheter”. Om man är en del av vår gemensamma jord, medborgare i ett land, del av en social gemenskap, så följer en rad icke förhandlingsbara skyldigheter för varje person. Skyldigheter som leder till alla människors lika värde, till fred och frihet och möjlighet att uppfylla egna drömmar. Den världen kan bara bli verklig om människor fullföljer sina skyldigheter men kan aldrig bli en realitet om vi istället för att förstå vårt eget ansvar, kräver våra rättigheter utan krav på egen motprestation.
Rättigheter för grupper och individer blir då ett resultat av att ha uppfyllt de skyldigheter vi har mot oss själva och andra. Därför är det skyldigheterna som borde styra vårt agerande.

Carsten Svantesson

Läs mer: Skriv på Min mening
Gå till toppen