Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: För svenska statsskicket. I tiden.

Kungafamiljen sommaren 2017. Då var de tretton. Idag är de femton.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Många undrar vad invandringen kostar Sverige. Blir det plus eller minus i slutänden? Skattebetalarna bör få höra vad forskningen säger, så frågan är befogad. Lika befogad som hur mycket till exempel kungahuset kostar landet.
Nyligen (15/5) skrev företrädare för sex riksdagspartier – alla utom V och SD – en debattartikel i Svenska Dagbladet. Budskapet är att kungafamiljen växer så det knakar och kostnaderna hotar att skena. Idag består kungahuset av femton personer av vilka elva har arvsrätt till tronen.
Nu vill de sex partierna låta utreda hur antalet personer som ska utföra kungahusets officiella uppgifter – och få betalt via riksdagens anslag till hovet – kan begränsas. Plus utreda allmänna flaggdagar och offentliga belöningssystem som ordnar och medaljer.
Det är en utmärkt idé. I ett allt större kungahus får det inte råda någon oklarhet om vilka personer som företräder Sverige och utgör den nationella symbolen. Och som får lön, alltså del av monarkens apanage, för detta arbete.
Men partierna – M, S, MP, C, L och KD – motiverar inte utredningen främst med ökande kostnader. Utan med att ”statschefsinstitutionens legitimitet och förtroende” måste vårdas i en tid när inte minst populistiska krafter hotar nationens sammanhållning och samhällsgemenskap.
Mellan raderna i artikeln anas oro. Ju fler medlemmar av kungahuset, desto större risk att dess legitimitet ifrågasätts på grund av enskilda individers utsvävande leverne eller andra uttryck för bristande omdöme. Med en begränsning av antalet offentliga personer kan kungahuset räddas undan sig självt.
I ett färskt nummer av Republikanska föreningens tidskrift Reform granskas den ”verkliga” kostnaden för hovet. Om den officiella bilden är att apanaget, alltså anslaget till hov- och slottsstaten i riksdagens statsbudget, år 2017 uppgick till 137 miljoner kronor så utgjorde det endast 13 procent av den totala kostnaden för kungahuset. Tillkommer gör, enligt föreningens granskning, utgifter för polisiär och militär säkerhet, för Stockholms slott, Drottningholm liksom en handfull slott till plus övriga bostäder som kungen förmedlar.
När statsminister Olof Palme 1972 beskrev Torekovkompromissen och den nya författningen, som började gälla 1975, talade han om ”ett grundlagsfästande av parlamentarismen, vilket är ett stort steg mot införande av republik – sedan är det bara ett penndrag”.
Detta penndrag har låtit vänta på sig. Än har inget folkligt tryck uppstått för att byta ut monarkin. Men det är förståeligt om riksdagens majoritet – innan ett sådant tryck eventuellt uppstår – förbättrar kungahusets möjligheter att leva upp till att vara en nationellt enande symbol.
Hovets kostnader och offentliga personers omdöme bör absolut diskuteras. Men frågan om Sveriges statsskick får gärna avgöras med andra argument.
Ska Sverige avskaffa monarkin, så bör det ske på principiella grunder. Som att ett republikanskt statsskick så mycket bättre än monarkin går ihop med frihet, jämlikhet och demokrati.
Gå till toppen