Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Helsingborg

Hon sätter avtryck i stan

Maria Orsmark har en god känsla för betong och är med och sätter sitt avtryck runtom i Helsingborg. Just nu som projektledare för Landborgskopplingen. Fritiden handlar om betydligt mjukare värden. Nästa föl kommer i juni.

Bild: Marika Rasmusson
Hon tänkte strategiskt, Maria Orsmark, när hon i början av karriären valde att bosätta sig på Landskronaslätten. Lagom avstånd till både Helsingborg och Malmö/Lund-regionen, där de främsta jobbmöjligheterna är. Dessutom nära till Jonstorp där hon växte upp. Hennes lillasyster har återvänt till trakten och på hennes gård bedriver de hästavel tillsammans.
– Min syster är duktig på att hitta fina hästar, men det är avel i mycket liten skala. För mig är hästarna framför allt ett viktigt andningshål. När jag är i stallet eller rider ut i naturen släpper jag allt.
Hon tog studenten som gymnasieingenjör i slutet av 80-talet i Helsingborg och gick senare en utbildning som gav henne behörighet att gjuta broar och, inte minst, en fäbless för betong.
– Betong är ett fantastiskt material. Särskilt broar är fantastiska byggnadsverk och roligast är att jobba i riktigt stora anläggningsprojekt, men även under jord.
Det är också precis vad hon gör i sitt yrke. På Maria Orsmarks cv finns ett antal stora infrastrukturprojekt. Till exempel var hon arbetsledare när Sundstorgsgaraget byggdes 2003 och är nu tillbaka i stan, anställd på teknikkonsultföretaget Tyréns. I tjänsten ingår ett uppdrag som kvalitetsansvarig på forskningsanläggningen ESS i Lund, men huvuddelen är som projektledare för Landborgskopplingen.
– Det är en stor förmån att få jobba i Helsingborg, det är hemma för mig.
Projektet i sig är en stor utmaning eftersom det är så komplext.
– Vi ska ju bygga i de äldsta delarna av staden och måste parera arkeologisk hänsyn med miljölagstiftning, detaljplan, bygglov och mycket mer. Just nu sitter jag i möten hela dagarna, det är oerhört mycket att planera.
Att jobba med teknik är i hög grad att jobba med människor. Eller rättare sagt män, i synnerhet så som byggbranschen såg ut förr.
– Jag kan jargongen vid det här laget och smälter in i gubbagäng eftersom jag är professionell och inte visar min kvinnliga sida. Det funkar men har också gjort att jag har svårt att släppa in nya människor privat.
Delvis har hon alltså, symboliskt, fått sluta att vara kvinna för att klara av jobbet.
– Det handlade om att sluta eller stå ut. Det tog lång tid innan jag blev accepterad men jag är fruktansvärt envis, biter alltid ihop och ger mig inte.
"Nedärvd bonnaenvishet" kallar hon det på ren skånska och tror att hon har den egenskapen att tacka för mycket.
När hon var föräldraledig fick döttrarna ibland åka med i barnvagnen när hon kontrollerade pågående byggen.
– Jag blir lätt överengagerad på jobbet. Men tack vare barnen har jag lärt mig konsten att delegera och hur viktigt det är att ha bra medarbetare som avlastar.
En vanlig arbetsdag kan hon träffa flera hundra personer, så Maria Orsmark uppskattar att på kvällen komma hem till lilla Härslöv, som hon skämtsamt kallar världens avkrok. Folktomt och därmed perfekt. I de fall hon drabbas av akut hästlängtan finns dock räddningen på nära håll. En av döttrarna har en ponny som står uppstallad på granngården. Och snart ska stoet i Jonstorp föla.
Gå till toppen