Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Ingrid Runsten: "Nu, om någonsin, kan integrationen lyckas."

Kanske har både Socialdemokraterna och Moderaterna trots allt en begriplig strategi inför valet.
Anledningen till att de verkar ha lånat Sverigedemokraternas Sverigebild kan vara att de först vill vinna tillbaka väljare från SD. För att sedan i valspurten hitta tillbaka till sig själva igen. Då ska de sluta muttra om eländes elände och istället börja tala om reformer. Eftersom den första delen av strategin misslyckats är det hög tid för del två.
Varför inte prata om jobben och om ekonomin? Det brukar vara stora frågor inför varje svenskt val. Och här finns en hel del att tala om. Läget är gynnsamt just nu.
Det är högkonjunktur. Ekonomin går som tåget (till skillnad från tågen), arbetslösheten har minskat. Den lär inte bli EU:s lägsta 2020. Men sysselsättningsgraden kan däremot vara EU:s högsta. Och den ökar nu även bland utrikes födda. (enligt statistik från SCB). Det finns alltså anledning att se hoppfullt – inte nattsvart – på möjligheterna till integration.
En lämplig tid för reformer på arbetsmarknaden. På sådant som har fått stå tillbaka.
En tid att göra något åt att så många, speciellt kvinnor, blir sjukskrivna av stress. Att så många yrken väljs bort av de unga att bristen på utbildad arbetskraft på sikt hotar välfärd och kommunikationer.
Det är nu, i högkonjunktur, vi kan ta storkliv mot jämställdhet. Det betyder rätt till heltid men också att politiskt lyfta frågan om vad heltid egentligen ska vara. Jag fastnar för en siffra i Göteborgs universitets SOM-undersökning: 52 procent tycker att sex timmars arbetsdag är ett bra förslag. Men skillnaden mellan könen är stor: bland kvinnorna är det 61 procent och bland männen 41 procent.
Men få partier driver den frågan och de som gör det får veta att de är flummiga och dåliga på att räkna.
Ändå vinner den kortare arbetsdagen mark. Speciellt i välfärdsyrkena. Ofta i lokala avtal. Ett exempel är vårdpersonal i Region Skåne som vid flera tillfällen har hotat att sluta när regionen velat riva upp deras avtal om arbetstidsförkortning.
Alla vet att det behövs fler lärare, sjuksköterskor, poliser och domare. Men det är långt ifrån bara inom yrken som kräver högskoleutbildning som det är svårt att hitta personal.
Det behövs undersköterskor, bilmekaniker, rörmokare och industritekniker. Allt för få elever söker till gymnasieskolans industriprogram. Och det är brist på personal som kan fixa tågspåren så att tågen går i tid, på järnvägsingenjörer och banarbetare.
Enligt en nyligen presenterad SNS-rapport bör samhället satsa på dem mellan 65 och 70 år för att utöka arbetskraften. Rådet i rapporten är att låta arbetslöshets- och sjukförsäkringarna omfatta alla upp till 70 år.
Ska arbetskraften räcka till måste arbetsgivare sluta välja bort äldre arbetskraft. Och utrikes födda. Också arbetsgivare har ett ansvar för att utbilda, ta emot praktikanter, gå ut i skolorna och informera. Utbildningar kan skräddarsys, kan påbörjas senare i livet.
Sådant borde ett regeringsparti prata med väljarna om:. Siffrorna är fina, det går hyfsat nu. Dags för reformer. Nu, om någonsin, kan integrationen lyckas.
Oppositionens uppgift är givetvis en annan. Men snälla, tona ner gnället om lata bidragstagare. Kräv istället fler vägar in.
Gå till toppen